Kort om Donna

Donna var namnet på en av de mest betydelsefulla och färgstarka avelshästarna inom norsk travsport. Historien om den ”lille Stavangerhoppen” tog sin början en sommardag 1914 då Torkild Waagaard presenterades för Donna i Stavanger av urmakaren och hästkännaren Johannes Hansen. Mötet ledde till att Donna flyttades österut för att tränas och verka i aveln – ett drag som visade sig bli avgörande för hennes karriär och för travsporten i stort.

Donnas Bakgrund och Härstamning

Donna kom från god, gammal travarstam och var inte något slumpartat ”stjärnskott”. Hennes härstamning kunde spåras långt tillbaka:

• Fader: Guidklumpen, som segrade bland unghästar på Frognerkilen 1906.
• Moder: Modalsbruna (e. Ragnaraak), troligen en blandningshoppe från Modalen i Sogn.
• Farmors far: Dann (e. Gimle 425), som också ägdes av Johannes Hansen och gick kilometern på cirka 1.48 på landsväg.

Donna beskrevs som liten (knappt 10 kvarter, cirka 125 cm) men stark. Hon var mellanbrun, hade ett flott snitt, stort bröstdjup och ben som ”stålfjädrar”. Hennes särskilda kännetecken var hennes fenomenala uthållighet, hennes gränslösa pågångsmod och hennes särpräglade travaktion, särskilt i bakbenen.

En Hissig Karriär på Banan

Även om Donnas största bidrag kom i aveln, visade hon tydliga travanlag. Tidigt i livet fick hon för lite träning, och efter flytten användes hon främst i aveln, vilket begränsade hennes tävlingsinsatser.

• Träning: Första gången hon kände is under hovarna travade hon 1.57 på en medelmåttig träningsbana.
• Tävling: Hon deltog endast i ett lopp i D.N.T. regi, på Etterstad 1915. Trots att hon hade en skadad hov och var ur form, ledde hon loppet vid 1500-metersmärket, men tröttnade mot slutet. Detta berodde på för lite träning och att hon var ”för fet”.

Donna var känd som en extremt energisk häst. Hon blev hissigare ju varmare hon blev, älskade motbackar och tog dem i ett enda ”speed”. Hennes förare fick ofta kämpa hårt för att hantera hennes stora pågångsmod.

Donnas Arv

Det var i aveln som Donna gjorde sin ojämförliga insats. Hon uppvisade en sällsynt god nedärvningsförmåga och blev stammoder till en lång rad stjärnor:

1. Minka: Hennes första föl, ett sto efter en fjordhingst, travade som 4-åring 2.06.
2. Vera: Ett sto vars rykte var så stort att ytterligare kommentarer ansågs överflödiga. Vann JM 1929
3. Krabaten: Donnas enda son, som i många år innehade Etterstadrekordet för norsk 4-åring med tiden 1.48 plus bråkdelar.
4. Donna Jackson (e. Jackson II): Travade kilometertiden 1.53 på Bjerke efter endast tre dagars bansträning.
5. Bianca (e. Hølandsgutten): Den äldsta av tre döttrar efter hingsten Hølandsgutten. Hon ansågs vara den mest begåvade av syskonen.
6. Futti (e. Hølandsgutten): Känd på Bjerke.
7. Nikla T.152 (e. Hølandsgutten): Gjorde sig bemärkt i travlopp på Hedemarken och i Hamar som 4-åring.
8. Demont e.Nordner D.888
9. Donna Vilter T.423 e.Vilter Vann Uppfödningslöp 1932 och Derby 1933. Rek: 1.42.9
10. Dynamit (Hittar inga uppgifter)
11. Ett föl efter Graffersvarten: Dog tyvärr som åring.

Donna slutade därmed i Brandval, där hon fick en välförtjänt pension efter att ha satt outplånliga spår i norsk travavel.