Vem var Bergsunds Fridtjov

TRINSA -EN ÄTTLING TILL BERGSUNDS FRIDTJOV D.79

En gammal Hedemarkstraver.

Av byråchef Andreas Jynge.

År 1863 kom det till gården O i Vang, som på den tiden tillhörde Rasmus Bergsund, en kolsvart hingst från Veikle i Nordre Fron. Dess namn var Fridtjov, född 1857, eller som den också kallades Veikle-Fridtjov. Den var då sex år gammal och var son till den berömda Veikle-Balder (4) och en ljusbrun sto som kom från Snerle i Vaage och var av den gamla travarstammen på Storrvik. Stot beskrivs i stamboken som stort och ganska välbyggt, men med något späda ben. Veikle-Fridtjov var för sin tid en ganska stor häst, 157 cm, vilket var tre cm mer än fadern. Som fyraåring fick den 2:a premie på Stav.

På O stod den bara ett par år och såldes sedan till Helge Væringsaasen i Elverum för 400 kronor.

Därmed försvinner Veikle-Fridtjov ur historien. Den vann ingen stor berömmelse. Men den blev far till en hingst, som fick en betydligt mer lysande bana. Det var Fridtjov 79 eller som den vanligen kallades Bergsunds Fridtjov eller Fridtjov på O. Det sista klingar nästan som ett gammalt hövdingnamn, och det fanns också mycket av en hövding i Fridtjov.

Fridtjov föddes 1865 på O. Modern var ett blåskimmelt travarsto efter Blyberg-hingsten.

Fridtjov var två cm högre än sin far, den höll alltså 159 cm och var med tidens mått mätt en stor och betydande häst. Den var knappast egentligen grov enligt våra begrepp, men helt säkert kraftig, och dessutom var den en prydlig och ståtlig häst med kraftfulla, vackra rörelser. Den betecknades på den tiden som en enastående hingst med utmärkt travarbegåvning. I stamboken anges den som brunskimmel. Men stämmer det? För mitt minne står den som svartskimmel. Jag tycker fortfarande att jag har det högt lyfta svarta huvudet och den vackra grå, svartstiklade pälsen framför mig, som på lite avstånd verkade som matt silver. Jag har därför alltid menat att Fridtjov hade den för norska hästar ganska sällsynta svartskimla färgen.

Den bidrog till att göra Fridtjov till den vackra syn som den var. Att man har betecknat den som brunskimmel kan bero på ett minnesfel under inflytande av att så många av dess avkommor var brunskimmel. Man var tidigare inte så noga med färgen.

Som treåring ställdes Fridtjov ut på Stav och fick 3:e premie, som fyraåring kom den igen och fick 2:a, och samma grad fick den då den som sjuåring ställdes ut på Hamarutställningen.

Och så vann Fridtjov priser på travbanorna. I den riktningen hade den utmärkt att brås på, både på fäderne- och mödernesidan. Dess kilometertid var 1,55. Den tog förstapremier ända tills den var långt upp i åren. Men det hände också, att den, trots sin begåvning, blev diskvalificerad. Det var nämligen så med Fridtjov som med flera snabba hästar på den tiden, de blev inte tränade, utan stod stilla och lade på sig fett. Det fanns flera gånger klagomål över att den mötte upp till loppen utan att vara i kondition. Och då gick det ju inte alltid så bra som det kunde. Men vilken karaktär den hade, visade den tillräckligt under årens lopp.

Sista gången jag såg Fridtjov på banan, var i ett travlopp på Hamar 1882. Den var då en gammal veteran, hela 17 år och alltså över den tid då en travare brukar delta, än mindre ta förstapremier. När pojken kom körande med den ner på isen, var det en som fällde en liten hånfull anmärkning: ”Ska’n nedpaa her aa sjaa paa denna der aa?” Men Fridtjov skulle inte se på hur det gick för de andra, den fick i så fall vända på nacken. Den hade inte dåliga konkurrenter, bland dem fanns således ingen mindre än Magnus Derums berömda, kraftiga travare Mak, som naturligtvis alla höll på. Men Fridtjov klarade både Mak och de andra. Den lämnade banan med den vita rosetten fladdrande från det gamla svarta huvudet.

Fridtjov var en värdefull avelshingst, med stark nedärvningsförmåga. I en årslång följd framöver såg man ständigt söner och döttrar till den på travbanorna.

I hingststamboken finns det bara en son till den, nämligen Grane 132, född 1871 på Ilseng i Vang, brunskimmel, höjd 154 cm, 2:a premie på Hamarutställningen 1873 och 3:e 1875.

Bland travarsönerna var det särskilt de tre skimla hingstarna Skimlen eller Fridtjov till Jordet, Elverum, Normand till Bache-Wiig, Eidsvold (kastrerad 1885), och framför allt Rappo till Knud Knøsen, Elverum, som gjorde sig bemärkta. Knøsen f.1886. Brunskimmel var en av Rappos avkommor. Far till bl.a. Bruna D.668.

Rappo skildras som en häst med stora, vackra travrörelser, men med liten bredd och muskulatur. Den var liten, bara 152 cm. En godsint och snäll häst. Den gick åtskilliga gånger både på Frognerkilen och på Etterstad och Slependen och hävdade sig, var den än kom, med stor ära. Dess rekord var 1,51.

Genom Rappo förplantades gamla Fridtjovs travarförmåga vidare till Rappos son, den brunskimla travarhingsten Leo T5 och dennes dotter, den också brunskimla Trinsa, vars rekord är noterat till 1,48, och som det inte är så många år sedan vi såg komma travande i full fart över isen på Frognerkilen.

Den av Fridtjovs döttrar, som gjorde sig bäst på banan, var Dokka, som i sin tid tillhörde H. L. Juell, Kristiania. Den hade, efter vad som berättas, en ovanligt stor travaktion.

Hur stark den skimla färgen var i Fridtjovs avkomma har man ett exempel på i det stamboksförda stoet Stjerna 2294 och dess släkt. Stjerna själv var brunskimmel, dess mors mor och mormors mor, vilken den sista var dotter till Fridtjov, var också alla skimlar. Se Lydia D.5510 ljusbrunskimmel (mormor Diana f.1883).

På gården Hørsand i Romedal fortsattes Fridtjovs släkt genom dottern Skimla och dotterdottern, den likaledes skimla Blaamose D.317.

Skimla hade en son, som bör nämnas, den lilla vackra, svarta hingsten Haarfager på Hørsand, född 1879. Den ställdes troligen aldrig ut på någon norsk utställning, men däremot på Köpenhamnsutställningen 1888 tillsammans med fjordhästarna i gruppen för hästar under 10 kvart samt ponnyer (den höll bara 155 cm). Hingsten fick här en 4:e premie. Men på travbanan tog den flera och bättre premier, både på Hamar och i Kristiania, flink och snabb som den var. Utan att höra till dem som tog i mest, gjorde den inte skam på sin morfar, gamla Fridtjov.

Knud Knøsen köpte 1901 Juno 1104 som var brunskimmel.
Mor till Bamsen 704.

Läs mer: https://blogg.kallblodstam.se/?p=3782