Sylfidenstammen

Den röda linjen i norsk travhistoria

Historien om Sylfiden-stammen var en saga om färg, fart och ett temperament som glödde lika starkt som hästarnas röda hårrem. Den tog sin början för snart 150 år sedan i hjärtat av den norska fjällvärlden, i en tid då grundstenarna för den moderna kallblodstravaren lades.

Rötterna från Lille-Jevne

Redan vid 1800-talets början var gården Lille-Jevne i Kvam en legendarisk plats för hästavel som drevs av Frederik Veikle. Gården fungerade som en knutpunkt för de så kallade ”driftehandlarna”.

Där levde ett slag av hästar som präglades av en sällsynt energi. De var eftertraktade av huvudstadens herremän som ville ha hästar med krökta nackar och hög svansföring – drag som sades påminna om de finaste danska hästarna. 

Själva grundbulten i stammen var märren Tobrona. Hon var en dubbel ättling till Veikle Balder D.4. År 1876 visades Tobrona på utställning i Stav med ett litet rött stoföl vid sin sida. Detta föl, efter en premierad röd hingst, skulle säljas vidare till Sigdal och senare hamna hos trävaruhandlare i Drammen. Det var här, på Drammens marknad år 1882, som hästkarlen Halvor H. Borgja köpte den ”röda fålen” för 1200 kronor. Han döpte henne till Sylfiden.

Den röda färgen, ofta kallad ”rødslag”, blev ett framträdande drag i gårdens hästbestånd. Den kan spåras tillbaka till Klaaperauden G.1, född 1846, som ärvt färgen på sin mors sida. Så långt kan den här färgen spåras tillbaka, – ja, till Jacob Meyers “Lille Jevnerauen” Samsom om man går riktigt långt bak i tiden.

Dynastin på Borgja

Sylfiden I var liten till växten, knappt 140 centimeter hög, men hon bar på en vildhet som var nästintill omöjlig att tämja. Tränaren Olav Røthe mindes hur hon förvandlades så snart hon fick selen på sig. Hon tog stora, höga kliv med bakbenen och ställde upp sig i draget med en naturlig auktoritet. År 1887 krossade hon allt motstånd på Frognerkilens is på rekordtiden 1.52,0. Hon blev 25 år gammal, och på hennes grav planterades en gran som ett levande minnesmärke.

Arvet fördes vidare av dottern Sylfiden II. Mellan åren 1897 och 1905 var hon närmast oslagbar. Hon vann nästan varje lopp hon startade i, inklusive Bratsbergpokalen hela fem gånger. Endast två gånger besegrades hon – båda gångerna när hon var svårt förkyld, men Halvor Borgja vägrade envist att stryka henne.

Dess trav var säregen och kunde nästan beskrivas som ett “maskintrav”. Hon hade en sällsynt grad av precision.
–Om du stod och lyssnade på hovstegen kunde man höra som ett ständigt skrik i isen. Huvud och kropp låg helt stilla. Man kunde bara se benen röra sig som trumpinnar, och det var som en darrning vid svansroten.

Sylfiden III G. 3048 var hennes andra avkomma. Hon föddes 1902 och var efter Trygg T.4
Sylfiden III startade först som 3-åring och noterades på vinterbana med en km-tid på 2,07. Samma år 1905 ställdes hon ut i Skien, där hon fick mycket goda omdömen och hölls upp som modell av en lätt norsk körhäst. 1910 fick Sylfiden III 3.e pris på statsutställningen i Skien och fick stamboksnummer G.3048.

Släktens historia var dock inte utan mörker. 
År 1906 inträffade en katastrof på gården när Halvor H. Borgja körde ut med Sylfiden III. Hästen skenade, vagnen välte och Halvor skadades så illa att han avled omedelbart.

Skarphedin T.46

In i denna stolta släkt, via Sylfiden III, klev hingsten Skarphedin T.46 (född 1910). Han var känd som en ”sint och stri” hingst – en arg kämpe som i sina glansdagar gick med öronen strukna bakåt längs nacken.

År 1917 kom han till Ole G. Waagaard i Begnadalen. Skarphedin besatt en enorm uthållighet och travade 1.37,8 i ett äreslöp. Han såldes senare till Sverige, där han med åren mjuknade och blev en folkär familjehäst på Matfors. Vid 24 års ålder gjorde han ett sista bejublat uppvisningslopp på Bergsåker inför en hyllande publik. Han levde till 28 års ålder och sades gå i graven med en unghästs energi.

Authen Sylfiden T.113

I skuggan av de tidiga Sylfiden-stjärnorna växte en ny drottning fram som skulle säkra stammens plats i den moderna travsporten. Det var Authen Sylfiden T. 113, det femte fölet i ordningen efter den nästintill oslagbara Sylfiden II.

En kämpe på banan

Authen Sylfiden föddes 1913 och ägdes under hela sitt liv av Anders Authen. Hon var en dotter till den mäktige hingsten Grane (T. 28) och bar på den kombination av styrka och snabbhet som kännetecknade Granes avkommor. Här bröts även den röda färgen då Authen Sylfiden var ljusbrun.

Hennes rekord skrevs till 1.44, men det var i de stora sammanhangen hon verkligen lyste. År 1921 bärgade hon den åtråvärda Jacob Meyers pokal, och fem år senare, 1926, krönte hon sin karriär genom att vinna Norskt Mästerskap (Championship för norska hästar).

Salomon T.61

Genom Authen Sylfiden föddes en av stammens mest kända hingstar Salomon T. 61.

Salomon blev en brytpunkt i historien. Han var en kraftfull, mellanbrun hingst efter den mäktige Grane. Med Salomon kom den bruna färgen in starkt i släktet. Som merit vann han Jacob Meyers pokal år 1928 och satte även norgesrekord med tiden 1.38,3.

Salomons betydelse för aveln blev enorm, särskilt genom dottern Gubben Sylfiden T.254, som förde det eldiga temperamentet vidare till det kända ”Norum-slaget” i Østfold. Genom söner som Gyller och Schuman sprids Salomons gener djupt in i den norska travarstammen.

Vinoga T.259

Det var genom märren Vinoga (född 1927) som stammen nådde sin absoluta kulmen. Hon var en dotter till Authen Sylfiden. Vinoga var en vacker fux med ljus man och svans, känd för att alltid leda sina lopp från start.

Även om hennes egna tider var blygsamma, blev hon historiens viktigaste ”hingstmor”. Hon fick åtta avkommor som alla satte rekord, från 1.28,8 till 1.57,0. Genom henne förenades Sylfiden-blodet med Skarphedins kraft när hon parades med Tidemand Skarphedin. Resultatet blev mästaren Tidemandrauen, som i sin tur blev far till den store traverkungen Petter Tidemand. Tidemand Skarphedin blev även mor till Vigri som jag tidigare skrivit om. Finns lite om fuxfärgen också.

Miljonarvet 

När man summerade Vinogas arv stod det klart att hon var en sportslig triumf utan like. Hennes direkta avkommor inkluderade:

• Molvin: Som under många år höll norgesrekordet med tiden 1.28,8 och vann Jacob Meyers pokal.
• Tidemandrauen: NM-vinnare och storloppskung.
• Vinvar: En annan av Vinogas söner som dominerade på banorna.

Tillsammans travade Vinogas barnbarn in över 4,8 miljoner kronor – en enorm summa för sin tid. Men även andra grenar av släkten blomstrade, som Salomon (norgesrekordhållare på 1.38,3) och Norum-slaget från Råde.

Fuxfärgen består

När man ser tillbaka på de åren från den första Sylfiden till de moderna mästarna, ser man den flammande röda färgen som ett bestående adelsmärke. Det ”røda slaget” från Lille-Jevne har inte bleknat bort.

Trots att man blandade in annat blod, slog den röda färgen ständigt igenom på nytt, precis som det orubbliga temperamentet. Det sades att färgen hos Sylfiden-hästarna satt i själva hjärtat. Det var en färg som stod för energi, uthållighet och en vilja att alltid vara först. Från den lilla röda märren som köptes i Drammen 1882 till Skarphedins kraft och Vinogas gyllene avkommor, löper denna röda tråd som en obruten kedja av eld genom hela den norska travhistorien.