En djupdykning i stammarna från 1900–1924

När man bläddrar i gamla årgångar av tidskriften ”Vore Hester” från 1925, finner man en ovärderlig skildring av hur travsporten och aveln på det norska Sørlandet tog form under seklets första decennier. Det var en tid då sporten professionaliserades och de gamla lokala stammarna började möta det moderna tävlingskravet. Genom att studera de hästar som då dominerade statistiken kan vi spåra de genetiska rötterna till många av de linjer vi ser än i dag.

En av tidens mest lysande stjärnor var stoet Bella, född 1912. Hennes rekord på 1,45,3 från år 1921 placerade henne i det absoluta toppskiktet i hela Norge. Bellas härstamning var en gedigen kombination av dåtidens främsta blodslinjer, där fadershingsten Gurko f.1898 leder tillbaka till den inflytelserika Trygg T.4. På mödernet bar hon arvet från Lydis och morfadern Heggedalsbrunen. Vid mitten av 1920-talet hade hon redan hunnit lämna tre lovande söner – Belmann, Generalen och Staale – som alla sades ha ärvt sina förfäders utomordentliga travanlag. Efter en försäljning till länsman Galteland i Evje parades hon under 1924 med hingsten Kvik, en kombination som väckte stor förväntan i avelskretsar.

Hingsten Kvik I, som vid denna tid ägdes av Ole Waaland, betraktades som en av regionens främsta företrädare för den framgångsrika Gubben-släkten. Han var en son till Gubben I och bar på ett möderne präglat av styrka och prestation. Hans mor var ett brunt sto vid namn Bruna G.3745 efter Odin, som i sin tur var son till Digre G. 222. Bakom Odin finns mormodern Ballebruna, en dotter till Breilegg G. 287, som själv hade skördat stora framgångar på travbanorna. Kvik I visade själv prov på stor fart med tider ner mot 1,42 och ansågs vara en garant för att föra det goda travblodet vidare.

En annan central gestalt i Sørlandets avelshistoria var hingsten Pallan G.345, född 1885 och inköpt till trakten redan 1893. Pallan bar på ett förnämt arv som sträckte sig direkt till den norska kallblodsavelns urfader, Veikle Balder G.4. Med Toftebrun G.82 som fader och en morfar i Grim G.96 – en ättling till Haakon Jarl G.23 – representerade Pallan en genetisk bro mellan 1800-talets tunga arbetshästar och de snabbare travare som nu växte fram. Han blev far till en lång rad framgångsrika tävlingshästar som Hassel, Lislegut och Greta, och han prisades särskilt för sin förmåga att nedärva ”snabba fötter”.

I Setesdal fanns vid samma tid Kungapokalvinnaren Varg från 1919. Hans härstamning är ett utmärkt exempel på hur man bevarade de riktigt gamla linjerna. Varg var efter Jackson T.42 och undan Werna T.61 , en dotter till den legendariska Trygg T.4. Denna linje kan spåras ända tillbaka till 1848 och bär på ett släktskap med den mytomspunna Tofterauden. Tofterauden var vida känd för sin enorma uthållighet och sina prestationer på isen på Drammensfjorden vid mitten av 1800-talet, och det var just denna uthållighet i kombination med nytt speedigt blod som formade den moderna travaren.

Även om kallbloden utgjorde ryggraden i Sørlandets travsport, finns det i statistiken även korta glimtar av fullblodsinslag. Mest omtalad var hingsten Ocean, som vid sitt besök i Arendal 1918 lämnade publiken i närmast chocktillstånd. Han travade 2500 meter på 3,46, en prestation som fick de lokala åskådarna att likna honom vid en vålnad snarare än en häst. Ocean kördes av den välkände Olav Røthe och hans framfart beskrevs snarare som att han flög fram över banan än att han sprang.

Sammanfattningsvis ger källan från 1925 en fascinerande bild av hur dagens kallblodstravare växte fram genom en medveten selektion. Man tog tillvara på kraften från de gamla hingstarna som Veikle Balder och Tofterauden, men förädlade den med de nya linjerna från Gubben, Trygg och Jakson. Det är detta möte mellan styrka och snabbhet som vi fortfarande kan ana i stamtavlorna hos våra moderna kallblodskungar.