Sjurs Heina

Stoet från Drangedal: En historia om sekunder, genetik och ett livsverk

Det som började som en tanke om ett kort inlägg på Facebook – en liten notis om en seger i Drammen 1970 – växte snabbt till något mycket större. Ju mer jag grävde i arkiven kring Drangedalshästarna, desto tydligare blev det: historien om stoet Sjurs Heina är inte bara en berättelse om travlopp. Det är en historia om en mjölkbondes fingertoppskänsla, om dramatiska olyckor och om hur ett djupt arv i stamtavlan kan blomma ut i en hel dynasti.

Sekunderna på kanten: Olyckan som kunde ändrat allt

Innan vi ens går in på stamtavlor måste vi backa till en fredag i oktober 1961. Olav Henneseid körde grus med sin traktor när han plötsligt kom ur kurs vid en nio meter hög skråning. I några få, gastkramande sekunder vägde traktorn på kanten. Olav hann kasta sig ut precis innan maskinen störtade utför och landade med hjulen i väidret.

Utan de snabba reflexerna de sekunderna hade Vestre Henneseid kanske aldrig blivit det travcenter vi känner det som idag. Fem år senare köpte Olav ett litet stoföl hos Peder Pettersen på Tjøme. Hon hette Sjurs Heina, och hon skulle komma att ändra allt.

En tidig stjärna och ett abrupt slut

Sjurs Heina (f. 1966) visade tidigt att hon var något extra. Redan som 3-åring vann hon treårslöpet på hemmaplanen Klosterskogen. Som 4-åring kom den stora triumfen: seger i det prestigefyllda Guttorm Brekkes Pokalløp i Drammen. Tillsammans med kusken Kåre E. Jahnsen dundrade hon till spets och ledde varje meter.

Men karriären blev kortare än väntat. Som 5-åring skadades hon och fick lämna tävlingsbanan med 111 starter, 12 segrar och drygt 60 000 kronor insprunget (en ansenlig summa då). Hennes rekord landade på 1.33,6 – men hennes verkliga storverk skulle ske i avelsboxen.

Avelsfilosofin: ”Ren inavel ger bäst resultat”

Olav Henneseid var i grunden mjölkbonde, och han tog med sig erfarenheterna från ladugården in i stallet. När folk ifrågasatte varför han använde Sjur-hingstar på ett Sjur-sto, svarade han med en enkel bondes logik:

”Jeg driver egentlig med melkeproduksjon, og i min bransje ser vi ofte at ren innavl gir de beste resultatene.”

Han litade på genetiken. Genom att titta djupt i stamtavlan ser vi vad han byggde på:

Stamtavla: Sjurs Heina

Farsidan: Snabbhet och Teknik

• Far: Sjur
  • Farfar: Vossevinn
    • Farfars far: Mjøsvinn (e. Trøndergutten)
    • Farfars mor: Vossedua (e. Stegg u. Horda T.508 – Norgemästare 1947)
  • Farmor: Schuvarda
    • Farmors far: Tofteruggen (e. Toftesvarten u. Flaksa)
    • Farmors mor: Schudina (e. Schuman u. Lunda f. 1913)

Morsidan: Styrka och Hållbarhet

• Mor: Risesvarta (f. 1954) – En fantastisk nedärvare med 7 avkommor.
  • Morfar: Molvin
    • Morfars far: Molyn T.150
    • Morfars mor: Vinoga (e. Gjildarbu u. Authen Sylfiden ue. Grane)
  • Mormor: Rise Vesla (f. 1939) – 8 avkommor, varav 7 startade med goda resultat.
    • Mormors far: Siljar (e. Dalblomsten). Siljar var linjeavlad på Rap D.747 och förde blodet vidare till storheter som Jerker och Tyfon.
    • Mormors mor: Annika (e. Atlas u. Eva ue. Gubben III T.47) –Min namne🤗

Avkommorna: Från elit till Derbyvinnare

Efter succén med den förstfödde stjärnan Heinen, som blev Olavs största stolthet och en elitloppshäst med över 240 starter, och drygt en halv miljon insprungna pengar, följde en period av både dramatik och hårt prövad uthållighet i avelsboxen. Det var inte alltid en spikrak väg för Sjurs Heina, men hon bevisade gång på gång styrkan i sina gener.

Trots att hon tragiskt förlorade fölet efter Texas Jan och senare drabbades av en tung tvillingfödsel där båda fölen dog, producerade hon en rad gedigna tävlingshästar som bar gården Henneseids rykte vidare. Både Hendy (f. 1977) och Bob Line (f. 1978) blev nyttiga starthästar som gjorde runt 60 starter var och sprang in över 50 000 kronor vardera – en mycket bra prestation på den tiden. Att Olav vågade fortsätta med sin täta linjeavel på Sjur-blodet visade sig vara helt rätt; hästarna var både hållbara och startstarka.

Men den verkliga belöningen för Olavs tålamod och Sjurs Heinas enastående avelskraft kom 1982. Efter att ha gått tom året innan föddes Hendina (e. Brage). Hon skulle inte bara bli ytterligare en i raden av kapabla travare, utan hon kom att kröna sin mors karriär på det mest prestigefyllda sättet man kan tänka sig. 1986 skrev Hendina in sig i historieböckerna när hon vann självaste Hoppe-Derby, en seger som definitivt placerade Sjurs Heina bland de främsta kallblodsmatronorna i norsk travhistoria.

Sjurs Heinas avkommor:

• Heinen (f. 1975) e. Myllargutten. Den stora stjärnan bland sönerna som gjorde hela 243 starter, tog 47 segrar och sprang in imponerande 593 307 kr. Han satte rekordet 1.25,0a.
• Lykke Sjur (f. 1976) e. Texas Jan. Dog tyvärr tidigt och hann aldrig starta.
• Hendy (f. 1977) e. Sjur Prinsen. Ett sto som gjorde 59 starter, tog 6 segrar och sprang in 53 150 kr med rekordet 1.34,1.
• Bob Line (f. 1978) e. Dally Sjurson. Ett sto som gjorde 61 starter, tog 4 segrar och sprang in 50 575 kr med rekordet 1.34,1.
• Hemina (f. 1979) e. Knaust. Gjorde 8 starter, tog 1 seger och satte rekordet 1.40,3a.
• Hendina (f. 1982) e. Brage. Den fantastiska Derbyvinnaren som gjorde 117 starter, tog 6 segrar och sprang in 435 750 kr. Hon satte rekordet 1.29,1.

Arvet i Drangedal

Olav Henneseid betonade alltid trivseln. Hästarna tränades på de milslånga skogsbilvägarna och fick växa upp i en lugn miljö. De hästar som inte stannade på gården såldes ofta till grannar och vänner, vilket gjorde att travintresset i hela Drangedal blommade upp tack vare Sjurs Heina.

Hon blev till slut officiellt erkänd med 2. premie för sina prestationer som individ och nedärvare. När Olav gick ur tiden 2021, nästan 99 år gammal, lämnade han efter sig en travhistoria där Sjurs Heina var den absoluta mittpunkten.

Från en dikeskant med en vältrande traktor 1961, till en vinnarcirkel i Drammen 1970, och vidare till ett Hoppe-Derby 1986. Det är sådana här hästar som gör att vi älskar kallblodssporten.

Risesvarta

Bakom varje legendarisk häst står en mor, och i Sjurs Heinas fall var det Risesvarta (f. 1954, e. Molvin). Hon var inte bara en avelsmatrona; hon var en av sin tids största talanger och en häst som ingen lämnades oberörd av.

En årgångsstjärna utöver det vanliga

Redan som treåring 1957 visade Risesvarta sin klass då hon vann det norska treårsmästerskapet. Med den unge Erling Heggemes i sulkyn pulveriserade hon motståndet och rekordförbättrade sig med över sex sekunder till 1.53,2. Året därpå följde hon upp succén genom att vinna det prestigefyllda Avlsløpet. 1961 kom hon tvåa i Ole Uttisruds minneslopp på tiden 1.36,7, bara slagen med några tiondelar efter Josias.

Dramatik i Drammen: Fem varv i ensamhet

Risesvarta var dock inte bara snabb, hon hade också ett temperament som hette duga. En augustidag i Drammen 1961 blev hon historisk på ett mindre önskvärt sätt. Efter en incident i starten ”befriade” hon sig från sin kusk Cedell, hoppade över räcket, och galopperade fem varv ensam runt banan inför en häpen publik. Loppet fick annulleras och hela spelet göras om – en händelse som försenade tävlingarna med en timme och skapade rubriker i tidningarna. 🫣

Vägen till den högsta utmärkelsen

När Risesvarta senare hamnade hos Peder Pettersen på Tjøme (där Olav Henneseid senare skulle köpa Sjurs Heina som föl), lugnade hon ner sig och kanaliserade sin energi i aveln. Hennes exteriör och benkvalitet hyllades ofta av domarna som beskrev henne som en ”extra starkt byggd hoppe”.

Efter att ha belönats med både 3:e och 2:e pris på utställningar, kom det stora ögonblicket på Klosterskogen 1972. Med hingstfölet Kanon vid sidan visades den nu 18-åriga Risesvarta upp inför hemmapubliken och tilldelades 1. premie  samt nummer ett i kvalitet. Hon fick dessutom 2:e pris för sin fantastiska avkommegrupp.

Risesvarta var stoet som hade allt: talangen som unghäst, viljan att gå egna vägar och förmågan att lämna efter sig en hel dynasti av topphästar. Utan hennes styrka och karaktär hade varken Sjurs Heina, Heinen eller Hendina varit de de var.

Risesvartas avkommor

• Ramona Rosa (f. 1959) e. Tofteruggen. Hon gjorde 79 starter och tog rekordet 1.31,6 med 43 503 kr insprunget.
  Vann St.Halvards pokal 1967. Hon har 3 avkommor. Mormor till Elin Best som blev mor till miljonären Arigel.
• Risar (f. 1964) e. Vossevinn. En hingst som gjorde 27 starter och tog rekordet 1.53,6a.
• Sjurs Heina (f. 1966) e. Sjur. Den mest tongivande i skaran med 111 starter, 12 segrar och 60 025 kr insprunget. Rekordet skrevs till 1.33,6.
• Hallingtuppa (f. 1967) e. Hallingkongen. Ett sto som gjorde 66 starter, tog 6 segrar och sprang in 33 775 kr med rekordet 1.35,0a. Har 9 avkommor. Mormor till Golan, far till flera goda travare.
• Kvikne (f. 1968) e. Kvikk Sylfiden. En slitvarg som gjorde hela 123 starter och tog rekordet 1.32,8.
• Halling Bragd (f. 1970) e. Saliff. Gjorde 17 starter och satte rekordet 1.44,4. Erhöll sløyfe som 2-åring.
• Kanon (f. 1972) e. Televinn. En mycket kapabel hingst som sprang in 101 006 kr på 70 starter och tog rekordet 1.31,2.

Ett familjearv som lever vidare

Bakom de stora framgångarna på Vestre Henneseid fanns ett djupt samarbete och en gemensam passion. Även om Olav ofta stod i händelsernas centrum, var gården och hästverksamheten i allra högsta grad ett familjeprojekt. Hans fru Kari Henneseid var en ovärderlig del av helheten; det var hon som skapade tryggheten på gården som gjorde det möjligt att driva både mjölkproduktion, skogsbruk och travstall på högsta nivå.

Sonen Einar Henneseid växte upp mitt i denna travdynasti och blev den som bevarade historien för framtiden. Med stor noggrannhet förde Einar dagbok över varje lopp och varje framgång. Genom att samla tidningsklipp, målfoton och personliga minnen skapade han ett arkiv som idag är en guldgruva för alla som vill förstå Sjurs Heinas betydelse.

När man ser bilderna på Einar tillsammans med hästar som Fiksen eller Heinen, anar man den stolthet och det hästmannaskap som gått i arv från föräldrarna. Det är tack vare Kari, Olav och Einars gemensamma kärlek till kallblodshästen som berättelsen om stoet från Drangedal lever vidare – inte bara som statistik i en databas, utan som ett levande stycke norsk kulturhistoria.