– Sveriges förste kallblodskung

Det fanns en gång en nordsvensk travstjärna vid namn Centaur – född 1924 på gården Wij i Idenors socken, strax söder om Hudiksvall. Han ägdes under hela sin livstid av sin uppfödare, lantbrukare J. A. Lundin, medan sonen Ivar Lundin tränade och körde honom genom hela den makalösa karriären.

Vid en första anblick var Centaur känd som en ganska medelstor och grov valack med en steglängd så maffig att rörelserna nästan såg lite tunga ut. Men så fort han klev ut på ovalen förvandlades han till ett rent kraftpaket.

Det odödliga fölet: Skottskadan som inte kunde knäcka honom

Centaurs liv började med ett drama som kunde ha satt punkt för sagan innan den ens hunnit börja. Redan som två månader gammalt föl var han med om en allvarlig olycka när han gick på bete med sin mor Centina. Han blev beskjuten – historierna går isär om det var några okynnesfulla skolpojkar eller en förlupen kula från en tjuvskytt – och träffades i vänstra bogen, bara några få centimeter från hjärtat.

Det lilla fölet fick bäras in i stallet i kritiskt tillstånd. Såret läkte så småningom ihop, men kulan blev kvar djupt inne i hans kropp under resten av hans liv. Märkligt nog fick Centaur aldrig några som helst men av händelsen, utan växte upp till att bli en av svensk travhistoria mest stenhårda atleter.

Den adliga stamtavlan: Norskt superblod

Var kom då denna fenomenala travteknik och otroliga vinnarskalle ifrån? Tittar man i stamtavlan hittar man en perfekt storm av norska elitlinjer och värmländsk avelsadel.

Pappan till Centaur var hingsten Eivin NV.765 (rekord 1.49,4), en utställningspremierad herre som i sin tur var son till Wången-hingsten Glad NV.729 (rekord 1.57,0). Glad ledde släktledet rakt tillbaka till den norska hingsten Geir NV.270 – född år 1900, premiervinnare i Lillehammer och senare såld till Kopparbergs län i Sverige.

På pappans möderne hittar vi farmodern Kata NV.790, en riktig trotjänare med rekordet 1.48,0 och en hel drös travpriser i bagaget. Katas pappa var Pryd D.621 , NV.359 (född i Sogn 1898), en hingst som såldes till Sverige 1906 och blev pappa till flera svenskfödda snabbloppare, bland annat Prydson (rekord 1.44,0). Pryd. bar på starkt blod från den legendariska Toftebrun D.82, vilket gav honom en helt otrolig nedärvningsförmåga när det gällde snabbhet. Katas mamma var i sin tur det meriterade stoet Sessan NV.885 (rekord 1.48,0), som var trefjärdedelssyster till den populära Jakson T. 42 – en häst med så ädel hållning att han mer liknade ett varmblod eller en arab än en tung arbetshäst. Sessans mamma Prinsessa köptes vid en travtävling i norska Orkdalen och bar även hon på det berömda Tofteblodet.

Prinsessa« (e. »Kongen«, e. »Dølegutten«) såldes till Sverige och gav där flera snabba hästar. Hos uppfödaren Ole Melby i Orkdalen lämnade hon dock sin mest berömda avkomma: sonen »Jackson T.42« (efter den omtalade »Jak T.3«), som Ole Melby själv körde in. Det finns inte många travare som har gjort sitt namn så rikskänt i Norge som denna son till Prinsessa.

Tillsammans med Prinsessas son erövrade Ole Melby år 1907 Konungens pokal på Lodgaardsvandet. År 1909 såldes »Jackson« till Th. Alm i Oslo, och efter hans død hamnade han till slut hos lantbrukare Løken i Vardal, hos vem han sköts i tjugoårsåldern. Han deltog i många lopp både sunnanfjälls och nordanfjälls, alltid på goda tider. Som en utpräglad sprinter gick han alltid de första 1000 metrarna snabbast i en kolossal aktion. År 1912 travade han på Gjøvik under full kontroll, men utanför konkurrens och med flygande start, 1000 m på 1,38 – vilket är den bäst observerade tiden för ren norsk häst på isbana hittills. Omedelbart därefter vann han ett lopp på 2120 meter på 3.44,6 (km-tid 1,46). Flott.

Prinsessas blodslinje och namn har förts vidare i generationer genom hennes barn och barnbarn: »Jackson II« (1,44,1), »Baus« (1,43), »Giawari« (1,45), »Dolla« (1,45), »Seira« (1,47) o.s.v. I årets travstatistik står hennes son som nr 1 bland fadershingstar för norska hästar och dottersonen »Jackson II« som nr 2. Sistnämndes dotter »Bægna« har som tvååring presterat 1,46. Som man ser, ett snabbt släkte. I Sør-Trøndelag efterlämnade linjen efter henne Per Garbergs »Merku«, »Else«, »Elfrida«, Guttorm Sands »Aase«, Hongslos »Lunda«, Voldens »Tora« och Boksbus »Jakka«, A. D. Hansens »Lunda« m.fl.

Men det var inte bara på pappans sida som elitblodet flödade. Centaurs mamma var stoet Centina NV.566 (rekord 1.43,8). Centinas pappa – och därmed Centaurs morfar – var den berömde Värmlands Pålle (ofta bara kallad Pålle). Pålle var i sin tur en avkomma i första led till Ravn V.86, ägd av herr Axel Trell i Sandaholm, Sillerud. Ravn var den häst som utan gensägelse haft den ojämförligt största betydelsen för aveln av travare inom Nordmarken och andra delar av Värmland. Från denna framstående avelshingst leder så gott som alla senare tiders mera bemärkta nordmarkstravare – och alltså även den berömde Centaur – sitt ursprung.

Med pappan Eivin och mamman Centina var Centaur helt enkelt ödesbestämd att bli en stjärna. Hela hans härstamning var en perfekt storm av norska travlinjer och värmländsk elitavel. När svenskt lantbrukarmod möter denna unika travadel, då blir det rekord slagna på löpande band.

Genombrottet, issäsongen och rekordslakten

Centaurs tävlingskarriär inleddes på allvar 1928, och hans allra första rekord sattes samma år på isen i Sundsvall med tiden 1.52,8. När säsongen 1928 summerades hade han gjort 16 starter med nio förstaplatser, fem andraplatser och tre tredjeplatser som resultat. Året därpå skruvade han upp tempot rejält och plockade hem 19 segrar på 30 starter. På sina första 46 starter missade han prisplacering bara två enda gånger.

Steg för steg flyttade Centaur fram gränserna för vad en nordsvensk travare var kapabel till. Han blev historisk som den första nordsvensken att trava under 1,40, och han putsade det svenska rekordet i flera omgångar: från 1.39,2 till 1.37,9, vidare till 1.37,7 och slutligen till sitt officiella svenska rekord på 1.36,8. (Vid en enskild kraftmätning sänkte han även sitt personliga rekord ända ner till 1.36,3).

Åren 1934 och 1935 stod han på höjden av sin förmåga då han vann Nordsvenska Travmästerskapet (SM) två år i rad. År 1934 dominerade han dessutom på Solvalla med 8 segrar och 8 075 kronor insprunget, vilket gjorde honom till säsongens mest vinstrika nordsvensk.

Landskampshjälten på Bergsåker

År 1935 var det dags för den allra första Kallblodskampen mot Norge, som kördes på Bergsåker inför en entusiastisk publik på runt 8 000 personer. På förhand trodde många på en norsk utklassning, men efter tre varvs bitter fight mot det norska stoet Elnora tog Centaur och Ivar Lundin hem segern och travade kallblodslandskampens allra första lagerkrans till Sundsvall.

Efter att ha missat nästföljande års landskamp på grund av en skada kom Centaur tillbaka 1937 och upprepade bedriften genom att återigen bärga segern i landskampen på Bergsåker.

Slutet för en gigant

Hästen som en gång överlevde en gevärskula drabbades till slut av ett snöpligt öde i stallmiljön. Efter att ha rullat sig i spånet i sin box trampade han snett och skadade en kota så illa när han reste sig upp att hans fortsatta tävlingskarriär var över. År 1938 drabbades han dessutom av en svårartad varbildning och hans liv gick inte att rädda.

När kalkylen summerades stod Centaur kvar som en av de största genom tiderna:

• Starter: 150 totalt
• Segrar: 72 stycken (en segerprocent på nästan 50 %)
• Prissumma: 60 382 kronor (en enorm summa på 1930-talet)
• Svenskt rekord: 1.36,8

Sveriges förste kallblodskung begravdes bakom den så kallade volten på travbanan i Gävle. Däruppe vid graven planterade hans trogne tränare och kusk Ivar Lundin en cypress till minne av hästen som förändrade den nordsvenska travsporten för alltid.