Den lille grå pokaljägaren

När vi dyker ner i det tidiga 1900-talets travhistoria finns det vissa namn som lyser starkare än andra. Ett av dessa är Omerdokken – en äkta norsk travare som inte bara hade fart i benen, utan även en stamtavla som fick samtiden att spetsa öronen.

Ett släktträd med finess

Omerdokken var en häst som bar på historiens vingslag. Han var son till den välkände Gubben I (G. 692 T. 38), men det var på mödernet som de riktigt spännande detaljerna fanns. Hans morfar var den berömde Omer Norway, vars mor var det legendariska stoet Siljeholtborka. Omerdokkens mor Strømsdokka (rek. 1.51) var undan ett musgrått sto av okänd stam

Den riktiga kryddan i blodet kom dock via Omer Norways far, Sletnerbrun D.268. Han hade nämligen en arabhingst som morfar. Det var alltså härifrån den där lilla extra uthålligheten och elegansen kom; en gnutta ökenblod i de norska skogarna som gjorde Omerdokken till den stridare han var.

Botslangen-eran och det odödliga rekordet

Under de stora glansåren i början av 1920-talet ägdes Omerdokken av Magnus Botslangen (Soon). Det var under hans tid som hingsten verkligen slog igenom som landets snabbaste häst. Till vardags drog han pølsevagnen på Oslos gator och fick många klappar och kel av alla som kom i hans närhet.

Året 1922 noterades han som hela tävlingens snabbaste norska häst i Kristiania, och året därpå, 1923, kom den stora triumfen. Omerdokken dundrade hem den prestigefyllda Jacob Meyers pokal på rekordtiden 1.45,9. Det var en tid då travet fortfarande kördes på Frognerkilen innan man flyttade till Bjerkebanen, och Botslangens hingst blev legendarisk på kuppen.

Från Botslangen till Borg

I februari 1924 skedde ett ägarbyte som skulle föra Omerdokken till nya trakter. Einar Borg (Hof i Solør/Kongsvinger) köpte hingsten av Botslangen. Många trodde kanske att den då elvaåriga hästen gjort sitt, men Borg visste bättre. Under Einar Borgs ägo blev Omerdokken ”kungen av vandringspokaler” långt upp i åldrarna.

• 1930 i Grue: Vid 19 års ålder (!) försvarade han sin titel i pokalloppet och vann Damernas pokal för tredje gången. Pokalen blev hans ”til odel og eie”. Som om inte det vore nog vann han även äreslöpningen samma dag.
• 1931 i Åsnes: Trots att han nu blivit en riktig veteran, visade han de yngre förmågorna var skåpet skulle stå. Efter en fantastisk spurt knep han ännu en vandringspokal för gott vid Aasnes Travklubbs jubileum.

Man kan tänka sig att Einar Borg fick bygga ut prisskåpet med jämna mellanrum efter att ha tagit över stafettpinnen från Botslangen.

En sista hälsning på Glomma-isen

Även om Omerdokken lämnade oss vintern 1934, precis innan han skulle fylla 23 år, levde arvet vidare. Under början av 30-talet sågs hans avkommor Rappadon, Svanhild och Omerdokken II tävla flitigt på Glomma-isen. Han fick även två stamboksförda ston.

Omerdokken var mer än bara en snabb häst; han var en norsk hjälte som bevisade att med rätt blandning av norskt travblod från Gubben I och en nypa arabisk finess, kan man springa sig rakt in i historieböckerna.