Omer D.10

Den norska travarens tidiga historia i Østfold kom att domineras av en enda hingst: Omer D.10. Hans inflytande på hästmaterialet i regionen var enormt, och hans blodslinje lade grunden för otaliga framstående travare under de kommande decennierna.

Födsel och ankomst till statens tjänst

Omer D.10 föddes år 1851 på gården Evenvold i Vestre Gausdal. Han var mörkbrun och mätte 157 cm i mankhöjd. Rasbeskrivningen, som Lindeqvist dokumenterade, fastslog att han var ”Førbygget og sterk, passende for svagtbyggede og finbente hopper” (välbyggd och stark, passande för svagt byggda och finbenta ston).

Omer var starkt inavlad på den berömda Lesjabrun, som återfinns i stamtavlan som både far och morfar. Hans mor var ett sto på Evenvold och hon var också hans halvsyster. Lindequist noterade att hingsten var ”välbyggd och stark”.

År 1858 uppmärksammades Omers potential av staten, som köpte honom för 800 kronor. Han tjänstgjorde först åren 1858–1861 på Mustorp i Eidsberg. Från 1862 fram till sin död år 1874 var han stationerad på Viste i Tune, Smaalenene (Østfold). Trots att stomaterialet vid den tiden inte ansågs hålla särskilt hög standard, utmärkte sig alla hans avkommor genom sin stora lätthet i rörelserna.

De framstående sönerna och deras inflytande

Omer D.10:s avelsverksamhet producerade flera söner som fortsatte att sätta djupa spår i den norska travarens stambok.

Omer II (Omer-Pascha G. 189 ??): Denne son, vars mor kom från Øiestad i Skjeberg, fick med det berömda stoet Nordstjernen travardrottningen T. 4 Kora år 1883. Från Omer II härstammade också stoet Gunni, som trots att hon dog vid fem års ålder, presterade den snabba kilometertiden 1.53,0 som 3-åring. Morfar till Omer II var halvblodet Ottenby Fernando.
Fritjof: Född 1873, såldes Fritjof 1879 för den anmärkningsvärt höga summan 5 000 kronor och utstationerades i Vang. Hans blodslinje nådde ända till Setesdalen via efterkommande som sonen Rivalen i Vestfold.
Magne (Gjølstad): Magne, som var farfar till Svendsbybrun, bidrog till uppkomsten av den framtida ”Omer-rasen”. Svendsbybrun kom senare att bli far till två Jacob Meyer-vinnare: Magnhild (1911) och Omer II, den yngre (1913).

Ruds-Omer

En annan central son var Ruds-Omer, född 1868 och ägd av Johan Rud i Eidsberg. Mor hans var ett fuxsto på Viste född 1865 efter en batterihingst av lättare typ så här fanns troligtvis ädelt blod i ådrorna.

Ruds-Omer var mörkt brun med vit kota höger bak. Han tjänstgjorde som avelshingst i Eidsberg från det att han var tre år gammal tills han närmade sig 20-årsåldern, då han tyvärr blev illa sparkad av ett sto. Han var väl tio kvarter hög (cirka 157 cm) och beskrevs som vacker till sin helhet med god överlinje, sällsynt brett och kraftigt länd- och kryssparti, grova torra ben och utmärkta rörelser.

Ruds-Omer ställdes aldrig ut vid Statens utställningar men tilldelades flera 1:a priser vid fylkets djurutställningar. Ett diplom från Fredrikstad 1874 noterade:

”Hingsten svarar inte fullt ut till vad man fordrar av en 1:a premiehingst, men dess solida benbyggnad, som trots stark användning till avel, har visat sig stabil, gör att den tilldelas 1:a pris.”

Han blev farfar till N. Brækkes Max och far till Sletnerbrun G. 268.

Sletnerbrun D. 268: Blandar blodet

Sletnerbrun D.268, född 1880 på Sletner i Eidsberg, var mörkbrun och 157 cm i mankhöjd. Han var en liten häst med livligt temperament och goda rörelser. Han kom från Omer-linjen genom Ruds-Omer, men hans mor var ett skimmelsto från Slitu som härstammade från arabhingsten Mazarin. Mazarin, född 1862 på Bäckaskog Kungsgård, var son till den importerade arabhingsten Mustapha ox. Genom Mazarin kom många små men sega brukshästar med ett ädlare snitt. Mazarin stod i avel i Norge åren 1867–1874, bland annat i Eidsberg och Ullensaker.
I Norska boken om Hesten nämns att Mazarin finns två gånger i hans stam så han kan finnas bakom Ruds Omer´s morfar.

Sletnerbrun, som avlivades på Sletner våren 1902, var morfar till Jacob Meyer-vinnaren Nordmand (1906) och far till halvbröderna Kim och Omer-Norway.

Østlandskongen T.68 och Kaplyst T.102 har Mazarin bakåt via Sletnerbrun D.268. Farfar till Viktoria och Omara.
Jag kommer försöka sammanfatta linjerna där varmt finns vilket kan bli spännande 🤗

Siljeholtborka och Omer Norway

Vi fortsätter med…

Siljeholtborka föddes 1886. Hennes far var Sørumsborken D.191, med stamtavla tillbaka till Lesjabrun via Mjørhingsten D.90 och Dvergstenhingsten D.2. Siljeholtborka visade tidigt sin snabbhet och noterade en tid på isbana strax under 2:00. Hon ägdes av gårdsägaren Anton Siljeholt i Aremark fram till sin död 1908.

Hennes mest kända avkomma blev hingsten Omer Norway, född 1893. Han var efter Sletnerbrun D.268 och därmed son till Siljeholtborka. I Omer Norway mötter vi blodslinjerna från Lesjabrun i fjärde och sjätte led. Han var en liten, mörkbrun häst och visade omedelbart en utmärkt travaktion.

Omer Norways karriär

Uppfödaren, Anton Siljeholt, tävlade framgångsrikt med ”Omer Norway” (senare kallad ”Omer” för att röra till det mer…) runt Fredrikhald (Halden). Efter en period med flera olika ägare kastrerades han och hamnade hos M. Larsen nära Oslo.

Ett särskilt minnesvärt lopp ägde rum på Efterstad hösten 1902, där han mötte de danska vinnarna ”Trygve” och ”Krasotka B”. I 2:a Hastighetsloppet segrade den lilla norska hästen och tog förstaplatsen, följd av ”Krasotka B”, ”Trygve” och ”Inez”. ”Omers” bästa tid i ett officiellt lopp på isbana var 1:45,7.

År 1904 såldes ”Omer” och hamnade på ett hotell i Østerdalen, där han som en udda sevärdhet användes som skjuts-häst för utländska turister. De amerikanska och engelska gästerna, som var vana vid fullblod, visade initialt förakt för den lilla, lurviga norska ponnyn, men deras känslor förvandlades snabbt till respekt när de fick uppleva hans enastående snabbhet.

Han blev senare morfar till Omerdokken, som satte rekordet 1:41,9 i striden om Jacob Meyers pokal (då Omer var far till Strømsdokka, som tillsammans med Gubben G 672, T 88 avlade Omerdokken).

Andra framstående avkommor från Siljeholtborka

Omer II (rekord 1:48), var en halvbror till Omer Norway på mödernet, med Svendsbybrun som far. Han visade sig vara en viktig avelshingst vars avkommor fortsatte att tävla på banorna, däribland Gratie (mormor till Granit) , JM-vinnaren Lilli T.96, Munter, Minerva (mor till bl.a. Omergubben och Texen som såldes till Sverige) och Busen (far till Arkitekten T.59) för att nämna några. Svendsbybrun i sin tur var efter Bønøgårdssvarten, vars far var Magne – en annan son till Omer D.10.
King, en son till Siljeholtborka, såldes tyvärr kastrerad till Sverige. Uppfödarens son hävdade att King i Stockholm travade kilometern på utmärkta 1:30.

Denna tidiga avelshistoria visade tydligt hur dessa travhästar, genom målmedveten avel och starka blodslinjer från stamfadern Omer D.10, formade travsporten i regionen och producerade flertalet snabba och framstående travare som lämnade ett stort avtryck på banorna under sin tid.