En av Norges största ”identitetskriser”
Genom travhistorien har det funnits många försök att skaffa sig fördelar genom att starta hästar i fel klasser, men frågan är om något fall är mer fräckt än historien om Moagutten. Året var 1934, och på Bjerkebanen i Oslo firade man stora triumfer med en ny ”stjärna” från Trøndelag. Men bakom framgångarna dolde sig en mörk hemlighet som snart skulle skaka hela den norska travsporten i sina grundvalar.
En stjärna föds – på papperet
Moagutten dök upp på Bjerke i början av 30-talet. Enligt papperen var han en äkta kallblodstravare (norsk häst), född 1927 efter Alstadsvarten och undan Lunda. Ägare var Anton Høstland från Flatanger. Hästen var snabb – exceptionellt snabb för sin tid. Han satte bland annat norskt rekord med tiden 1.44,0 och körde på kort tid in ca 7000 kronor, en svindlande summa på den tiden.
Men det fanns de som tyckte att Moagutten såg lite väl ”ädel” ut för att vara en renrasig skogshäst.
Avslöjandet i stallet
Den 7 augusti 1934 tog historien en dramatisk vändning. Statsveterinär Selmer besökte stallarna på Bjerke tillsammans med en bekant från Sandnes. När de passerade Moaguttens box stannade de tvärt. De kände igen hästen – men inte som Moagutten. För dem var detta Svarteper, ett halvblod efter fullblodsstoet Miss Figaro, som Selmer själv sett växa upp som föl i Sandnes.
Det som gjorde Selmer så säker var inte bara hästens exteriör, utan specifika medicinska defekter som han själv hade undersökt tidigare. Han noterade bland annat:
- Antydan till ”glasöga”: En ljus ring eller grumling i ena ögat som var identisk med den Svarteper haft.
- Blinkhinnan (det tredje ögonlocket): Ett ännu mer graverande indicium var en defekt på blinkhinnan i ena ögat. Selmer hade nämligen själv behandlat Svarteper för just detta problem när hästen fortfarande stod i Sandnes.
- Det röda återskenet: En ovanlig linsreflex som fick pupillen att lysa rött i vissa vinklar.
”Det vilde være nesten mer enn merkelig om Moagutten skulde ha de samme eiendommeligheter”, konstaterade Selmer bestämt. Han menade att det var statistiskt omöjligt att två olika hästar skulle ha exakt samma särdrag på sina ögon.
Hot om stryk och nattliga transporter
När ryktet började gå visade det sig att flera personer faktiskt känt igen hästen långt tidigare, men inte vågat prata. En tränare från Stavanger hade blivit hotad med ”pryl” (stryk) om han inte höll truten. Bakom hoten låg rädslan för att bli arbetslös om man satte sig upp mot de inblandade kretsarna.
Det visade sig att den verkliga Moagutten (som förmodligen aldrig existerat som travare) i själva verket var Svarteper som smugglats norrut till Steinkjer ”i nattens mulm och mörker” av tränaren Jakob Berg. Där hade han fått nya papper och en ny identitet för att kunna starta mot betydligt långsammare kallblodshästar.
Domen faller
Den 23 augusti 1934 föll domen från Det Norske Travselskap. Det var ingen nådig läsning:
- Tränare Jakob Berg fick sin licens indragen för alltid.
- Alla inblandade stängdes av från alla banor på livstid.
- 7 205 kronor i prispengar krävdes tillbaka.
- Ärendet överlämnades till polisen för åtal om bedrägeri.
Även pressen fick sig en känga; travsällskapet anmälde Dagbladets redaktör för en artikel där man ifrågasatte om domarna själva spelade på hästarna!
Efterspel
Sersjant Anton Høstland, som ägde hästen vid avslöjandet, bedyrade sin oskuld och hävdade att han blivit förd bakom ljuset av säljarna i Trondheim. Men för sporten var skadan redan skedd. Affären ”Moagutten-Svarteper” blev en smärtsam påminnelse om vikten av noggrann kontroll och certifiering – en händelse som än idag nämns när man talar om travsportens mörkare kapitel.
Man kan bara tänka sig stämningen på Bjerke den där söndagen när Moagutten skulle ha startat i lopp 7, men istället blev föremål för en av tidernas största polisutredningar inom sporten. Det var, som tidningarna skrev, en affär som verkligen ”rensade luften” på Bjerkebanen.