Telemarksfantomen

Under mitten av 1940-talet fanns det en häst som lyste starkare än de flesta på de norska travbanorna. Lynvard, ofta kallad ”Telemarks stolthet”, var inte bara en lokal hjälte i Skien utan växte till att bli hela landets mestvinnande travare. Genom historiska arkiv och tidningsnotiser kan vi blicka tillbaka på en karriär som präglades av extrem snabbhet, men också av de utmaningar som ofta följer med stora talanger.

Genombrottet 1946

Året 1946 blev Lynvards stora år. På 26 starter presterade han hela 18 segrar. Han körde under säsongen in den för tiden imponerande summan av 15 781 kronor. Särskilt anmärkningsvärd var hans dominans på hemmabanan Klosterskogen; under en säsong startade han vid 11 tillfällen och vann samtliga lopp. Denna bedrift gjorde hans ägare, amatören Harald Stensrud från Frogner, till körchampion på banan – en unik händelse då han endast använde en enda häst för att nå titeln.

Lynvards rekordnoteringar var i toppklass för sin tid. Han satte bland annat banrekord på Klosterskogen med tiden 1.34,3 och presterade som bäst kilometertiden 1.34,1, vilket cementerade hans position som en av Skandinaviens främsta kallblodstravare.

Motgångar och återkomster

Karriären var dock inte utan hinder. Under 1948 och 1949 brottades Lynvard med skadeproblem, främst relaterade till ett ben. Trots att han visade imponerande fart under träning, ledde skadekänningarna till ojämnheter i loppen. I Norgesmästerskapet på Bjerke 1949 beskrevs han som ”helt indisponerad” och galopperade bort sina möjligheter.

Men Lynvard ägde en enorm kämparanda. Senare under 1949 visade han storform och vann på 1.37,6 under svåra förhållanden. Ett annat minnesvärt ögonblick var segern över Donna Gyller i ett dramatiskt heatlopp där Lynvard tvingades gå tre heat på samma dag för att säkra vinsten – en prestation som sannolikt tog ut sin rätt på den hårde hingsten.

Arvet efter Lynvard – Genom Lyna Vilter till den yttersta eliten

Lynvards betydelse för travsporten upphörde inte när han lämnade tävlingsbanan, men hans genetiska arv kom att hänga på en mycket skör tråd. Han lämnade nämligen efter sig endast en enda avkomma: dottern Lyna Vilter. Att Lynvards blod överhuvudtaget finns kvar i dagens stamtavlor är därmed något av ett litet mirakel, och det visade sig att denna enda länk bar på en enorm nedärvningskraft.

Trots att Lyna Vilter själv beskrevs som en häst med stora anlag, var hon för nervös för att fullt ut kunna hävda sig i de hårda loppen på banan. Det var istället som ensam bärare av sin fars arv hon skulle komma att lämna ett outplånligt avtryck i avelsboxen. Genom henne fördes Telemarksfantomens snabbhet och styrka vidare till den yppersta eliten.

Lyna Vilter blev stammoder till en dynasti av topphästar. Hennes mest lysande stjärna var dottern Wenche Sjur (född 1969 e. Jahn Sjur). Wenche Sjur var på många sätt en kopia av sin morfar Lynvard, både till utseendet och till sitt sätt att trava. Under ledning av ägaren Halvor Bøe Langaard och ofta med den legendariske Ulf Thoresen i sulkyn, blev hon ett av landets stora flaggskepp.

Wenche Sjurs karriär var kantad av tunga titlar. År 1973 vann hon det prestigefyllda Kongepokalen på Bjerke, och hon segrade även i stora lopp som Kronprins Haralds Pokal och Telemarkslöpet. Med ett rekord på 1.29,9 och över 138 000 norska kronor insprunget – en ansenlig summa vid den tiden – bevisade hon att Lynvards extrema snabbhet och ärlighet levde vidare.

Men blodet från Lynvard och Lyna Vilter slutade inte att producera vinnare där. Framgångarna förgrenade sig genom två av Lyna Vilters döttrar, som båda kom att bli legendariska stammodrar för de välkända Langaard-hästarna.

Dels genom Wenche Sjur, som med sina 12 avkommor lade en bred grund för uppfödningen. Men arvet fördes också vidare med stor kraft genom systern Donna Lyna. Hon var själv en mycket duktig travare som bland annat vann D.N.T:s pokal 1973. Donna Lyna fick 10 avkommor och blev, precis som sin syster, en bärande stammor i Langaard-hästarnas historia.

Det var också via Donna Lynas gren som en av de mest betydelsefulla kallblodshästarna i modern tid föddes. Hon blev nämligen mormor till den fenomenale Eng Svarten. När han vann norskt Travderby 1998 och senare nådde den absoluta världseliten – med rekordet 1.19,9ak och över 2 miljoner kronor insprunget – blev han det ultimata beviset på kraften i detta möderne. Därmed slöts cirkeln som en gång påbörjades av ”Telemarks stolthet” på Klosterskogen.

Fram till sin bortgång 1980 var Harald Stensrud en aktiv bonde och travsportman som värnade om hästens roll både i arbetet och på banan. Han hade förmånen att äga många goda djur, men Lynvard förblev den häst han höll högst. Det var Lynvard som definierade Stensruds livsgärning inom travet och som lade grunden till den framgångsrika uppfödning som familjen sedan förde vidare på gården i Frogner.

Stamtavla för Lynvard

• Far: Salomon T.61
  • Farfar: Kong Salomon D.790
  • Farmor: Authen Sylfiden T.113
• Mor: Lyna D.16189 (f. 1935 hos Halvor Eiv. Forberg. Såld 1936 till Johs. Bøe Langaard)
  • Morfar: Lyn T.57 (f. 1919 i Hedmark. Stationerad i Vestfold, 3:e pris vid DNT:s utställning 1931)
    • Morfars far: Bjørke D.1055 (f. 1915 hos Even Ulven. En av de ledande hingstarna inom aveln av Østlandshest)
      • Morfars farfar: Brimin D.825 (e. Dalebu D.653 – Gimle D.425)
      • Morfars farmor: Rugga D.2375 (e. Regin D.314)
    • Morfars mor: Laila D.5749 (f. 1919 Ringsaker)
      • Morfars morfar: Høgne D.737 (e.Kåre D.619)
      • Morfars mormor: Freia D.2662 (e.Kåre D.619)
  • Mormor: Telma D.8124 (f. 1918 i Bø, Telemark. Fuxsto)
    • Mormors far: Nobel D.694 (f. 1902)
      • Mormors farfar: Nordvi D.554 (e. Gimle D.425)
      • Mormors farmor: Bruna D.169 (e. Dölen D.260)
    • Mormors mor: Tela VIII D.6161 (f. 1912 i Bø)
      • Mormors morfar: Dyre D.710 (e. Glans u. Bruna D.2232)
      • Mormors mormor: Gloria D.2159 (e. Trygg T.4)