Den norska travaren som erövrade Europa
Tofterauden, även känd som Solbrekkrauden, är mer än bara en häst – han är en legend. Född 1848 i Øvre Solbrekkun, var han en röd häst med vit man, vars historia har fascinerat hästintresserade i generationer. Han var bl.a. mormors far till berömda hästar som Bruna D.17, mor till flera stamboksförda avkommor, och Ruggengod, som i sin tur blev farfar till Kong Salomon D.790.
KONG SALOMON D.790

Stammen:
Tofteraudens far var en Husebyhingst på Hosmedtad i Stange och mor ett gult sto på Solbrekke av gammalt gott Valdresslag.
Detta sto är bl.a. mormor till Trygg D359 T.4
Redan som unghäst visade Tofterauden enastående talanger:
otrolig spänst, en fantastisk aktion och en uthållighet utöver det vanliga. Han blev snabbt en av distriktets mest lovande travare. Det berättas att han på Drammensfjordens is sprang 1,5 mil på bara 30 minuter. Men han var också svår att köra på bana och is. På landsväg kunde fruntimmer köra honom men på banan behövdes styrka i både armar och bröst.
Hans berömmelse spred sig, och han bytte ägare flera gånger. Erik O. Solbrekken, hans första ägare, sålde honom för 300 kronor till Edvard Waagaard i Sør-Aurdal. Men den verkligt sagolika resan började när Tofterauden såldes till en ”snusfabrikant” i Göteborg för 2 300 kronor. Därifrån gick den ödesdigra färden vidare till Frankrike för den svindlande summan av 12 000 franc, motsvarande cirka 8 500 kronor på den tiden.
Tofterauden hamnade i kejsar Napoleon III:s stall, där han fick stor uppskattning för sin förmåga. Men hans karriär fick ett tragiskt slut. Efter ett ansträngande lopp drack han iskallt vatten och dog omedelbart. Så avslutades karriären för en av Norges mest lovande travare, en häst som lämnade ett outplånligt avtryck i historien.
Myten och sanningen – en annan version av berättelsen
En annan version av Tofteraudens liv, baserad på uppgifter från Sigv. Petersen, ger en mer nyanserad bild. Enligt denna berättelse föddes Tofterauden 1848 eller 1849 på Solbrekke i Etnedal. Vid fyra års ålder såldes han till Nils Frydenlund och Edv. Vaagaard, som i sin tur snabbt sålde honom till Fredrik Tofte i Hurum för 680 kronor. Det var här han fick sitt kända namn, Tofterauden.
År 1856 köptes han av Nils Selvig för 1 600 kronor, men återgick snart till Fredrik Tofte. Året därpå, 1857, såldes han till snusfabrikanten Sjöberg i Göteborg för 2 300 kronor. Ett år senare gick han vidare till Frankrike för 12 000 franc. Men vad som hände därefter är mer osäkert.
Enligt denna version finns det inga bevis för att han hamnade i kejsar Napoleon III:s stall. Berättelsen om att kejsaren red honom i slaget vid Solferino är snarare en legend, då kejsaren vid det tillfället red en engelsk halvblodsvallack vid namn Ajax. En annan anekdot hävdar att Tofterauden var träningshäst i prins Napoleons stab under fälttåget i Italien i början av 1860-talet, där han också ska ha dött.
Sigv. Petersen menar att det är naturligt att myter skapas kring berömda individer, vare sig det är människor eller djur. Tofterauden, som hade uppnått stor berömmelse i Norge och sedan såldes för en enorm summa till främmande land, kunde inte bara dö som en vanlig häst.
SKERVHEIMSRAUEN

Historien har berikats med ”fantastiska utsmyckningar”, vilket visar hur högt han värderades. Han står i raden av andra legendariska hästar som Salanderborken, Telleshoppa, Skjervheimsrauden och inte minst Bjørnsons Storblakken och Vesleblakken, vars sagor lever vidare än idag.
Vad tror du? Vilken version av Tofteraudens liv känns mest sannolik?

Det finns skrivet om Tofterauden i första Dölestamboken sid 84
Nye ilustrerede Tidende
år 1878
