Historien om Hans Hasle och hans fantastiska ”isbjörnar”
När man förr i tiden nämnde Hans Hasle från gården Eide i Tjølling, lyste det till i ögonen på varje travfantast. Efter att ha återvänt från ett längre uppehåll i Amerika år 1918 klev han rakt in i den norska travhistorien och blev en av landets skickligaste och mest namnkunniga hästkarlar. Hans hjärta klappade alltid lite extra för de robusta kallbloden – hans älskade ”isbjörnar” – och hans kunskap om hästen var vida känd. Han var dessutom en pionjär inom hästhållning som aldrig tvekade att ge matleda travare färska grönsaker för att väcka aptiten och livsglädjen till liv igen, en filosofi som gav slående resultat ute på tävlingsbanorna.
Cornell f.1917
Samma år som Hans kom hem från Amerika fick han den tvååriga hingsten Cornell (senare valack) , e.Ulvin II, av sin far. Det var i travets barndom, långt innan banor som Bjerke eller Jarlsberg existerade, och träningen bedrevs på de oasfalterade vägarna mot Torsøy eller på vinterisarna. Unghästen Cornell ville dock hellre galoppera än trava. En dag tröt tålamodet för Hans; när Cornell tog ut steget och började galoppera lät Hans honom springa på för fullt. När hästen slutligen tröttnade och ville sakta ned, tryckte Hans istället på och krävde mer fart. Det blev en rejäl urladdning som Cornell sent skulle glömma – efter den dagen galopperade han aldrig mer i lopp.
Cornell utvecklades till en stenhård tävlingsindivid och skrev historia när han blev Norges allra första kallblodstravare att underskrida den magiska 1.40-gränsen. När de tog hem den historiska segern år 1928 var Cornell så krossande överlägsen att Hans kunde hålla i sin stjärna och låta honom gå helt avstoppad över upploppet – och klockan stannade ändå på fantastiska 1.39,9. Det visade vilken oerhörd fart det fanns i valacken, som senare förbättrade sitt rekord ytterligare till 1.39,6.
Atlas T.164 f.1928
Om Cornell var pionjären var Atlas den absoluta giganten och en riktig ”harding”. Efter Trygve T.66 och undan Atlanta var Atlas en häst som älskade strid från start till mål. Redan som treåring stod han för ett otroligt monsterlopp i Drammen då han startade med hela 130 meters tillägg. Trots det gigantiska handikappet ledde Atlas redan vid första målgången och vann på det nya norska rekordet 1.44,2. Hans banrekord för fyraåringar på Bjerke stod sig sedan i hela 15 år. I storloppet Kongepokalen drabbades Atlas dock av förarglig stolpe ut.
Som treåring tog han tolv segrar på tretton starter, men fick nöja sig med andraplatsen i storloppet. Året därpå ledde han hela vägen och segern såg helt ohotad ut, varpå Hans lättade på trycket över upploppet – bara för att se Møyfrid dyka upp längst ute vid staketet och knipa segerpalmen med en mule. Trots de förargliga marginalerna visade Atlas sin enorma kapacitet och utvecklades sedermera till en av tidernas mest betydelsefulla beskällare.
Spencer f.1927
I Hans Hasles stall fanns det utrymme för många olika personligheter, men få hästar skapade så starka band som kallblodstravaren Spencer. Efter BjarneT.58 och undan Lomsjenta III klev denna ståtliga häst fram under 1930-talet och skapade otaliga minnen för både sin ägare, Tønsberg-mannen L. Birkeland, och kusklegenden Hans Hasle.
Spencer var inte vilken gamp som helst; han var en riktig karaktär som krävde sin kusk. Han kördes helst med lätt töm och ville helst bestämma över sina egna krafter, men när han väl lade manken till var prestationerna helt framstående. En av Spencers absolut största tillgångar var den blixtrande startsnabbheten, vilket gjorde att Hasle oftast kunde måtta in perfekta positioner direkt från start.
Målmedvetenheten tog även ekipaget utomlands när Spencer var en av deltagarna i den norska truppen under Kaldblodslandskampen i Sundsvall. Under hemresan gästade laget Leangen i Trondheim, där Atlas vann på lördagen och Spencer tog hem segern på söndagen. Händelsen firades rejält när Trondheims vackraste skönhetstävlings-vinnare fick åka sulky och dansa med kuskarna under kvällen.
Tävlingskarriären fick sedermera en enastående och värdig avslutning säsongen 1939, när Spencer som tolvåring körde in över 10 000 kronor på sina 27 starter. Kronan på verket blev det stora Jubileumsloppet hos Bergens og Omegns Travselskap, där Spencer visade sin oerhörda styrka genom att vinna både 1600- och 2100-metersloppet och ta hem totalsegern framför tidens hårda kämpar som Donnagubben och Ålgårds Ravn.
När Spencer till sist rundade av tävlingskarriären stannade slutnoteringen på nästan 53 000 intjänade kronor – en enorm summa på den tiden – och med ett prydligt rekord på 1.34,3. För Hans Hasle och ägaren Birkeland blev åren med Spencer en tid fylld av ren travglädje, kamratskap och oförglömliga dagar på banan med detta underbara kallblod i centrum.
Donnaprinsen f.1936
När det gällde ren fart, sprängfylld talang och publikfrieri fanns det dock få som mätte sig med fantastiska Donnaprinsen. Denne högresta, eleganta sprinter efter Omergubben var av känd adelssläkt – moderslinjen leddes av bröderna Hansens legendariska elithoppa Donna Jakson på Forus, ett sto som sprutade ur sig stjärntravare som Donnagubben, Don Gyller och Don Atlas. Redan när Donnaprinsen debuterade med seger som treåring på Forus 1939 visade han vad som komma skulle. Han satte flera banrekord under sin första säsong, och tiden 1.46,1 var faktiskt den snabbaste i hela landet för treåringar – ett banrekord som stod sig orört i hela 13 år och hjälpte tränaren Charles Hinna till tränarchampionatet.
När kriget bröt ut och stängde Forus 1940 flyttades Donnaprinsen österut, och det var då Hans Hasle tog över tömmarna. Framgångarna var omedelbara. Som fyraåring vann ekipaget både Kongepokalen och Harald-loppet i Bergen i helt överlägsen stil och toppade landets statistik med tiden 1.39,1. År 1943 bräckte Donnaprinsen sin helbror Donnagubbens norska rekord när han på Jarlsberg i april flög ifrån fältet direkt från start och skar mållinjen sex sekunder före närmaste konkurrent på makalösa 1.33,1. Året därpå var det dags för den absoluta höjdpunkten i Bjerkes Jacob Meyer-pokal 1944. Spelarna stod i långa köer för att satsa sina slantar på den flygande sprintern: av totalisatorns hela omsättning på 180 000 kronor var otroliga 67 000 kronor spelade på enbart Donnaprinsen – det största belopp som dittills hade satsats på en enskild norsk häst. Donnaprinsen infriade förväntningarna, bärgade Hans Hasles eftertraktade Jacob Meyer-pokal och avslutade året som landets snabbaste häst på 1.34,5. Trots att Donna-linjens stjärnor under en period höll nästan samtliga norska rekord lyckades tyvärr varken Donnaprinsen eller hans bröder att föra det berömda blodet vidare i aveln, men på tävlingsbanan var hans stjärna ohotad.
Voje Kari T.229 f.1929
Totalt körde Hans Hasle hem tre Kongepokaler – med Voje-Kari, Donnaprinsen och Libella – samt närmare 290 totalisatorsegrar under sin långa karriär. Han var en mästare på att forma unghästar med tålamod, kunskap och ett enastående fingertoppskänsla. Hans Hasles namn ristades in i den norska travhistorien med guldskrift, och berättelserna om hans otroliga kallblod lever kvar än idag som en påminnelse om vad äkta hästkännedom och passion för sporten kan åstadkomma. Hans Hasle blev 85 år.
Här kan du läsa mer om Larviksbygdens snabba hästar
Porträtt
