Jak-linjen

Hingsten Jak T.3 och den tidiga travavelns pionjärer

Under den senare hälften av 1800-talet lades grunden för många av de blodslinjer vi ser i dagens kallblodstravare. En av de mest betydelsefulla individerna under denna period var hingsten Jak, född 1883, vars härstamning och prestationer kom att sätta djupa spår i både aveln och på travbanorna.

Från Jongshingsten till Jak

Historien om Jak-linjen tog sin början i Bærum på 1860-talet. Lars Jong förvärvade då ett svartbrunt sto (f. 1858) från Johannes Forr i Sør-Fron. År 1864 frambringade detta sto hingsten Rimfakse D.69, mer känd som ”Jongshingsten”. I nedre Vestfold blev han även kallad för ”Ryggtaurhingsten”. Rimfakse var en kompakt hingst, mätt till endast 149 cm, men han visade sig vara en kraftfull nedärvare i distrikten kring Oslofjorden och Vestfold.

Via Rimfakses son, Killingstad-Balder, och sonsonen Killingstad-Fridtjov, fördes blodet vidare. Det var i denna kedja av hästar som Jak slutligen föddes hos Søren Borge i Skoger. Jaks mor var Agata, född 1877, som själv var en dotter till Rimfakse D.69, vilket innebar att Jak var linjeavlad på den ursprungliga ”Jongshingsten”. Hon var ljusbrun med sokka höger bak. Belönad med anbefaling år 1879.

En liten häst med stora steg

Jak var ingen stor häst; han mättes till 152 cm i mankhöjd och bar samma mörka, svartbruna färg som sina förfäder. Trots sin relativa litenhet besatt han ett sällsynt fint trav. Under ledning av dr. E. M. Myhre i Drammen utvecklades Jak till en av sin tids främsta travare. Hans främsta tid noterades på Etterstad 1891, då han presterade kilometertiden 1,48 – en mycket respekterad notering vid denna tid.

Jak dominerade under flera år de norska vinterloppen och avelsloppen i Oslo mellan 1889 och 1891. Han mätte sig ofta mot tidens storheter och besegrade bland annat den svenska hingsten Jermo vid sommarloppen på Etterstad.

Kuriosa: Prislappen på den norska stoltheten

Det är värt att notera att Doktor Myhre inte var främmande för att äga hästar som väckte internationell avund. År 1905 – mitt under brinnande unionsupplösning – spreds ryktet om hans sexåring ”Pelle”, (e.Jordan u.Secunda) som sades vara Skandinaviens snabbaste häst.

Svenskarna var så sugna på den norska snabbheten att de lade ett bud på svindlande 16 000 kronor för att få honom som avelshingst till sina egna stallar. Men Myhre, som tydligen hade lika mycket patriotisk is i magen som känsla för hästkrafter, tackade nej. Han ansåg att summan var på tok för låg och vägrade låta den norska avelns juvel gå till grannlandet. Pelle skulle stanna i Norge, kosta vad det kosta ville!

Jak-linjens utbredning

År 1891 såldes Jak till Trøndelag, där han sedermera hamnade hos den kände industrimannen Christian Thams på Bårdshaugen. Det var här, i de nordligare delarna av Norge, som Jak fick sin största betydelse för aveln.

Även om antalet betäckta ston aldrig var särskilt högt – totalt rörde det sig om ett 60-tal ston under hela hans livstid – var kvaliteten på avkomman slående. En mycket hög procentandel av hans söner och döttrar fann vägen till travbanorna och förde hans gener vidare. Jak levde till 1901 och dog 18 år gammal, men namnet Jak-linjen levde kvar som en garant för god travförmåga och hållbarhet i den tidiga kallblodsaveln.

Jaks söner:

1. Jak II, mörkbrun hingst, född 1892. Modern var ett sto efter den kände travarhingsten Telegraf. Jak II tillhörde Fr. Nielsen i Drammen. Under åren 1896–1898 vann hingsten priser vid travlopp i Drammen och på Kongsberg.
2. Jak III, mellanbrun hingst, född 1898. Modern var ett prisbelönt sto från Gudbrandsdalen. Hingsten, som tillhörde Lars Valgrind i Strinda, var anmäld till Trondhjemsutställningen 1896. Han fick priser vid travlopp i Orkdal och Meldal 1897 och 1898. Det var en liten hingst, 151 cm, med ett bra trav.
3. Sleipner Varg, brun hingst, född 1894 hos Sivert Dombu i Meldal. Modern var ett brunt sto, Dombuhoppen, född 1883 på Dombu i Meldal, efter hingsten Lobron som köpts från Lesja. Det fanns ett bra trav i detta sto; hon hade en kilometertid på 2,02. Sleipner Varg vann genom åren ständigt priser vid travlopp i Meldal och Orkdal. Hans kilometertid lär ha varit 1,56. Han användes även en del i aveln och lämnade åtskilliga travare efter sig.
   Här bör nämnas hingsten Jordlibrun, född 1900, tillhörande Simonsen på Byåsen. Jordlibruns mor var Jorlihoppa, som var efter den kände travarhingsten från Östfold, Fridtjof D.160 (efter Omer D.10). En annan son till Sleipner Varg var den brune hingsten Dalegutten, född 1908, ägd av Peder Garberg i Orkdal. Finns i stammen till Centaur.
   Här kan du läsa mer om Kleivan-slaget
4. Lysnar, som förmodligen kom från Jorli i Rennebu, såldes till den kände svenske travsportmannen Alexanderson i Jämtland. Lysnar erövrade många priser i Sverige. Hans mor var den tidigare nämnda Jorlihoppen, efter Fridtjov 160.
5. Sleipner, svart hingst, född 1899, ägare Sivert Dombu, Meldal, var också en son till Jak. Sleipner utmärkte sig vid travlopp i Meldal och Orkdal 1902 och 1903, men såldes till Sverige under travtävlingar i Meldal 1903.
6. Jakson T.42, svartbrun hingst, född 1902 hos Ole Melby i Orkdal, var Jaks mest berömde son. 

Jaks döttrar

1. Lilli, född 1892, tillhörde doktor Myhre i Drammen. Hon vann priser vid travlopp i Drammen.
2. Jakka, brunt sto, född 1893, ägd av John Boksbu i Orkdal. Fick 3:e pris vid Trondhjemsutställningen 1897. Hon tog priser vid travlopp i Meldal och Orkdal och såldes senare till Skanke i Drøbak.
3. Jakka, född 1893, ägd av Karlstad i Meldal. Hon hade ett kraftfullt, energiskt trav och glänste vid tävlingar i Meldal och Orkdal.
4. Alfa, född 1894, ägd av Overøien i Meldal. Hade fina travanlag och tog förstapriser i Meldal och Orkdal.
5. Jakkania, född 1894, ägd av Holstad i Meldal. Hade i likhet med Alfa goda travanlag, men var något het och orolig av sig, vilket gjorde att hon ibland förstörde sina chanser.
6. Jakka II (även kallad Karlstads-Jakka II), svart sto, född 1896, ägd av Karlstad i Meldal. En mycket snabb travare som vann förstapriser i Orkdal och Meldal innan hon såldes till Sverige. Hon blev känd i Sverige men fick ett tragiskt slut; under ett travlopp i Stockholm i februari 1903 föll hon död ner precis innan målgång. Obduktionen visade att hon dött av hjärtslag orsakat av ett hjärtfel.
7. Vargina Meldøla, brunt sto, född 1896, ägd av Garberg i Orkdal. Tog förstapriser i Orkdal och Meldal med rekordet 1,51 (år 1902). Även hon såldes till Sverige.

Jakson T.42 – Linjens stora stjärna

När man talar om Jak-linjen är det omöjligt att förbigå hans mest kända avkomma, hingsten Jakson (f. 1902). Jakson var resultatet av en intressant kombination; på fädernet härstammade han i rakt nedstigande led från Veikle-Balder D.4, medan hans mor Prinsessa bar på starkt blod från den inflytelserika Dølekongen D.39. Prinsessa själv beskrevs som ett snabbt litet sto, inköpt från södra delarna av landet till Meldal i Trøndelag.

Jakson var, precis som sin far, ingen stor häst. Med sina 152 cm i mankhöjd var han en lågställd, kompakt och ”trivelig” liten hingst. Han var något överbyggd och hade en lång, stundtals slapp rygg, men detta kompenserades mer än väl av hans enorma livskraft och energi. Samtida vittnesmål beskriver en häst som lyste av självförtroende – han bar alltid huvudet högt och travade med en sådan frenesi att hovslagen smällde i isen. Det sades att det var en ren fröjd att se honom på banan; han var en ”rolig” häst att skåda eftersom hela kroppen, från muskler till senor, arbetade i perfekt harmoni.

Rekordnoteringar och avelsframgångar

Jaksons rykte föregick honom när han för första gången äntrade banan på Frognerkilen 1908, efter att ha gjort succé i Trøndelag under åren dessförinnan. Under sin karriär ägdes han av flera välkända hästkarlar, bland annat Thorvald Alm på Hadeland. Hans meriter var omfattande, men mest minnesvärd var tävlingen i Gjøvik 1912. Där segrade han i ett handikapplopp mot amerikanska travare och satte ett rekord på 1,46. Vid samma tillfälle kördes han utom tävlan av Anders Grini och presterade då den exceptionella tiden 1,38 över 1000 meter.

Det var en förlust för samtiden att Bjerkebanen inte hunnit öppna under Jaksons glansdagar, men hans arv levererades istället dit via hans talrika avkommor. Snart fylldes prislistorna av Jaksons barn, barnbarn och barnbarnsbarn. Genom söner och döttrar befäste han Jak-släktens position i den absoluta toppen av den norska travsporten, och visade att linjens kombination av dalahästens styrka och Jak-blodets snabbhet var ett vinnande recept.

Jaksons mest betydelsefulla söner

• Jakson II (f. 1910) Brun hingst undan Maia (e. Stavemsborken 279). Trots en exteriör med lång och sänkt rygg var han en mycket hård häst med ett kraftfullt trav. Han blev en betydande avelshingst vars avkommor ofta uppvisade bättre exteriör än fadern och goda travanlag. Han verkade bland annat i Høland och Mysen.
• Leif Jakson (f. 1918) Svart hingst undan Liv (e. Forbrigd 616). Han vann många travpriser innan han efter några år kastrerades.
• Trygg (f. 1904) Brun hingst som verkade på Voss. Han blev en framgångsrik tävlingshäst med många segrar på Vestlandet.
• Baus (f. 1915) Mörkbrun hingst undan Freia (troligen e. Njaal 489). Han vann många priser på travbanan och användes flitigt i aveln, först i Bamble och senare i Melum. Hans avkommor tillhörde den yngre generationens mest uppmärksammade travare. Far till Dalterna II, Bausen, Baus Prinsa, Dally, Orkla m.fl.
• Paven (f. 1915) Brun hingst som ägdes av veterinär Brekke i Drammen. Han beskrevs som en duktig liten häst som både vann många priser och användes i aveln.
• Varg (f. 1915) Svart hingst undan Værne (e. Trygg 359). En häst med mycket gott trav som skördade framgångar i Skienstrakten, Drammen och på Sørlandet innan han flyttades till Setesdal.
• Glitt Jakson (f. 1919) Svart hingst undan Lona (e. Glitt). Han var den av Jaksons söner som utmärkte sig på Bjerkebanen. Han sades ha ärvt den gamle Jaksons livfulla temperament men i en större och vackrare förpackning. Han användes flitigt i aveln.
• Jakken (f. 1919) Brun hingst som verkade i Svelvik och senare i Nes, Hedmark. Han tog åtskilliga travpriser och lämnade avkommor i både Vestfold, Hedmark och Trøndelag. Läs mer

Jaksons mest betydelsefulla döttrar

• Else (f. 1908) Brun märr undan Draga 3680 (e. Dalegutten 210). En trevlig liten häst med mycket goda rörelser.
• Glawari (f. 1908) Svart märr undan Daltypa (e. Dalegutten 210). En liten men långlinjerad häst med ypperligt trav som firade stora triumfer på bland annat Frognerkilen.
• Jakka (f. 1908) Mörkbrun märr undan Stjerna (e. Dalegutten 210). Hon vann flera priser i Trøndelag under sin karriär.
• Elfrida (f. 1919) Brun märr och helsyster till Else. Hon stambokfördes som nummer 5252 och utmärkte sig både på utställningar och på travbanan.
• Løva (f. 1909) Svart märr undan Frida (e. Breifot 520). Hon infördes i stamboken med nummer 5297.
• Aase (f. 1910) Svart märr undan ett sto efter Breifot 520. Hon var en framgångsrik tävlingshäst i Trøndelag.
• Anne Jakson (f. 1910) Svart märr undan Sylfiden (e. Randklev-Balder 362). Hon ägdes först i Bærum men kom senare till Stavanger-trakten där hon vann många travpriser.
• Seira (f. 1914) Brun märr undan Lyna från Valdres. Hon såldes till Bergen och tillhörde under sin tid de främsta travhästarna på Vestlandet.
• Tora Jakson (f. 1914) Brun märr undan Aase (e. Jarlen 506). Hon tävlade framgångsrikt och tog flera travpriser.
• Verna III (f. 1915) Brun märr som vann flera priser vid travtävlingar i Skien-trakten.
• Dolla (f. 1916) Svartbrun märr undan Dollarprinsessen (e. Rap 747). En av Jaksons mest kända döttrar; en robust häst med ett kraftfullt trav. Hon vann många priser på banan och erhöll även ett tredje pris vid utställningen i Lærdal 1919.
• Seira (f. 1917) Brun märr undan Stjerna (e. Bjarne 301). En snabb häst som tog många travpriser för sina ägare i både Begnadalen och Oslo. Mor till Vesle-Seira
• Liljan (f. 1919) Brun märr som kom att bli den kanske mest berömda av Jaksons döttrar. Hon var en av de sista i syskonskaran, men också en av de främsta. Trots sin litenhet besatt hon ett storartat och ovanligt trav, vilket resulterade i rekordtiden 1,39,2.

Glitt Jackson – En värdig arvtagare

Bland Jaksons söner intog Glitt Jackson en särställning under 1920- och 30-talet. Han påbörjade sin tävlingskarriär på allvar 1928 och visade omedelbart att han tillhörde landets absoluta elit. Redan första säsongen noterade han rekordet 1.42,4, vilket var den femte bästa tiden för norska hästar det året. Året därpå förbättrade han sitt rekord till 1.41,2, men han sades besitta en enorm ”speed” och hade i träning visat tider ner mot 1.37–1.38.

Inför betäckningssäsongen 1934 hyllades han som en av landets främsta besjälare (avelshingstar). Han beskrevs som enastående i sin förmåga att konstant nedärva travförmåga, samtidigt som han lämnade stora och ståtliga avkommor – ofta med en mankhöjd kring 162 cm (10 kvar och 2 tum).

Vid denna tid dominerade hans avkommor sina klasser på Bjerkebanen. Bland de mest lovande namnen kan nämnas hästar som Seier Jakson (1.38.2), Glitt (1.39.0), Fiks (1.38.3), Hilde (1.41,3), Osmar Jackson (1.40,6) och Tom (1.44,3). Genom sitt starka möderne, där modern Lona bar blod från storheter som Glitre och Trygg T. 4, ansågs Glitt Jackson vara den främsta garanten för att föra Jaksons ärorika arv vidare in i den nya tidens travsport. Via Hilde kommer vi till flera av dagens hästar såsom Tyri Knekten, Slottelid Knekten, Millex och Lex Lodney.

Jakson II och intresset i gränsbygderna

Hingsten Jakson II kom att spela en viktig roll för utvecklingen av travsporten i de östra delarna av Smaalenene (nuvarande Østfold). När Anders E. Buer i Ømark förvärvade hingsten, sågs det som ett betydelsefullt tillskott för regionens hästavlare. Som son till den berömda Jakson, och därmed bror till den framgångsrika pokalvinnaren Glawari – som som femåring tog hem både Kungens, Jacob Meyers och Løvenskjolds pokaler på Frognerkilen – bar Jakson II på ett av landets främsta möderne.

Vid denna tid fanns ett växande intresse för en lättare och snabbare hästras i dessa bygder, och Jakson II ansågs vara en hingst som passade perfekt för att möta de kraven. Hans härstamning från de främsta norska travlinjerna gjorde honom till en eftertraktad producent för uppfödare som siktade mot tävlingsbanorna.

Stammen Jak T.3

• Far: Killingstad Fridtjov
  • Farfar: Killingstad Balder
    • Farfars far: Rimfakse D.69
  • Farfars mor: Livligheten
  • Farmor: Sto från Hurum
    • Farmors far:
    • Farmors mor:
• Mor: Agathe
  • Morfar: Rimfakse D.69
    • Morfars far: Veikle Balder D.4
    • Morfars mor: Sto född 1858
  • Mormor: Sto född 1866
    • Mormors far:
    • Mormors mor: