Historien om Neskongen T.178

-och 40-talets mest invecklade hästhärva

Att gräva i gamla travhistoriska dokument är lite som att öppna en dammig kriminalroman. Man börjar leta efter stammen på en klassisk unghäststjärna, och plötsligt sitter man begravd i gamla tidningsklipp om nazistiska krigsprofitörer, flykt till Sverige, beslagtagna lyxhästar och rättsprocesser som plågade de norska domstolarna i över ett decennium.😅

Det här är den fascinerande – och stundtals mörka – historien om Kriterie- och Derbyvinnaren Neskongen, hans färgstarka krets och stona som drog i gång en hel juridisk cirkus.

Del 1: En dramatisk start i livet (Stammen)

Historien om Neskongen (T.178) börjar med ett dödsbo. År 1938 köpte den kände uppfödaren och hönseriägaren Rolf Leversby från Slattum i Nittedal märren Petra (e. Sterk) från Carl Hasnæs dödsbo. Petra var då dräktig med Trygve T.66.

Resultatet blev ett brunt hingstföl som fick namnet Neskongen. Han visade tidigt prov på enorm talang. Efter att ha ägts en kort sväng av T. Bohn-Andersen i Oslo köptes unghästen upp av en av tidens mest expansiva hästägare: grosshandlare Kurt Thue.

Del 2: Guldåret 1942 och ”Penge-Peder”

Kurt Thue var en färgstark och kontroversiell figur. Han hade börjat sin bana på Bjerkebanen som fattig 13-årig glasspojke (och satte ett försäljningsrekord på tre kartonger à 250 glassar under en enda het sommarsöndag). År 1942 hade glasspojken blivit miljonär och etablerat Stall Kurt Thue – en av Norges nya storstaller. Hans filosofi var enkel: ”Hellre köpa dyrt än köpa en medelmåtta som aldrig kan driva det till något.”

Thue satte Neskongen i träning hos den genialiske unghästkusken Peder Haslie (ursprungligen från Nes på Hedemarken). Haslie och hans bror Leif var rikskända för sin fantastiska hand med hästarna och sin berömda ”tømmeføring”.

Tillsammans med Peder Haslie dominerade Neskongen treåringssäsongen 1942 totalt:

• Kronprins Haralds pokalløp 1942: Seger på tiden 1.57,1.
• Norsk Traverkriterium 1942: Neskongen spaserade hem segern på kilometertiden 1.47,5 utan någon som helst konkurrens. Han var så enormt stor favorit att totalisatoroddset landade på 0,99 – man fick alltså mindre än pengarna tillbaka om man satsade på honom!

Framgångarna med Thues hästar var så enorma att Peder Haslie under krigsåren fick smeknamnet ”Penge-Peder”. Det roliga är att han med just Neskongen satte två helt extrema odds-rekord under sin karriär: bottenoddset 0,99 i Kriteriet, men också ett sensationellt jätteodds på 119,83 i ett annat lopp samma år.

Under 1942 körde Stall Thue in över 40 000 kronor (en astronomisk summa då), och hans fru Edith Thue skördade parallellt stora framgångar på galoppbanan Øvrevoll med hästar som Grand Peak och Black Prince.

Del 3: Krigsprofitören och flykten 1943

Men Kurt Thues lyxliv och dyra hästinköp hade en mörk baksida. Han var medlem i det norska nazistpartiet Nasjonal Samling (NS) och tjänade sina miljoner på att göra affärer direkt med den tyska ockupationsmakten genom sina bolag. Sommaren 1943 omsatte hans verksamhet över 8,5 miljoner kronor – och han undandrog över 2 miljoner kronor från beskattning.

När krigslyckan vände för tyskarna under 1943 insåg Thue att marken brände under fötterna. Samma år som Neskongen tog sin karriärs största seger i Norsk Travderby 1943 (på tiden 1.50,5 med Peder Haslie i sulkyn), flydde Kurt Thue hals över huvud till Sverige.

Kvar i Norge lämnades hans topphästar. Den nazistiska ”likvidationsstyrelsen” beslagtog Thues egendom och sålde ut hans stall under bordet. Här delas hästarnas öden på ett dramatiskt sätt.

Del 4: Neskongens räddning vs. halvsystrarna Footes mardröm

Mitt i stormen 1943 klev uppfödaren Rolf Leversby in. Med sitt stora hjärta för hästarna vägrade han se sin uppfödning gå under. Han köpte tillbaka Neskongen från likvidationsstyrelsen och räddade honom därmed från det rättsliga kaos som skulle drabba Thues andra hästar.

För Thues två toppston, varmbloden Intelligenz Foote och Pricilla Foote (som Thue köpt in under sitt guldår 1942), blev det däremot starten på en mardröm. De såldes vidare i en lång, snårig kedja av hästhandlare, bönder och slaktare över hela Norge – där alla köpte och sålde i till synes god tro.

Efter kriget återvände Kurt Thue till Norge, dömdes i rättsuppgörelsen till 2 års tvångsarbete och fick enorma skattekrav på sig. Desperat försökte han 1949 muta en kriminalassistent vid polisens domsarkiv för att skjuta upp sitt fängelsestraff (vilket ledde till en uppmärksammad rättegång 1950 där han dock frikändes från mutanklagelserna då uppskovet godkänts muntligt av statsåklagaren).

Men skattmasen glömmer aldrig. Oslo kommun insåg att de hade pant i Thues gamla hästar för en obetald skatteskuld på 23 000 kronor.

År 1954 – tolv år efter segeryran på Bjerke – sattes Agder lagmannsrett i Larvik. Intelligenz Foote levde fortfarande och hade blivit en värdefull avelsmärr i Tjølling. Nu stämde ett helt dussin intet ont anande hästägare och slaktare varandra i domstol för att reda ut vem som egentligen var skyldig att betala krigsprofitörens gamla skattepant. Tidningarna rapporterade skadeglatt att inga hästar i historien hade inbringat så mycket saftiga arvoden till landets jurister som Kurt Thues gamla ston.

Del 5: Avelskarriären och arvet efter Neskongen

Medan rättsprocesserna rasade kring stona, levde Neskongen ett tryggt och värdigt hästliv hemma hos Rolf Leversby, som behöll hingsten livet ut.

Neskongen blev kårad (godkänd för avel) 1945. Han visade att han höll måttet även mot äldre hästar när han i januari 1947 vann Romerikspokalen vid Ullensaker travselskaps jubileum på den starka tiden 1.45,2 över 1800 meter.

Som avelshingst blev Neskongen en viktig pusselbit i 1940- och 50-talets norska kallblodsavel. Han förde arvet efter Trygve T.66 vidare och lämnade efter sig en rad goda avkommor innan han slutligen slutade sina dagar hemma på gården.

Rolf Leversby fortsatte som en aktad man inom trav-Norge, byggde upp Solstad Hønseri till ett av landets största och vann senare även Kongens Pokal med unghäststjärnan Tordenlyn (körd av Karsten Buer). När Leversby gick bort 1970 beskrevs han som en ”stillsam men munter och humoristisk människa med ett osedvanligt gott hjärtelag”.

Peder ”Penge-Peder” Haslie slutade som professionell tränare på 50-talet och blev busschaufför, men förblev en av Bjerkes mest respekterade amatörkuskar fram till sin död 1976 – känd för den där unika ”tømmeføringen” som gjorde Haslie-pojkarna från Nes berömda.

En avelsmatador med över 200 avkommor

Neskongen lämnade drygt 200 avkommor efter sig. Bland dessa finns några av den tidens absolut största stjärnor på tävlingsbanan, men också ston som kom att lägga grunden för modern elitavel långt in i vår tid.

Här är några av hans mest framstående avkommor:

• Fjellrosa: En helt fantastisk märr som dominerade de stora årgångs- och storloppen totalt. Hon visade samma tidiga talang som sin far och vann Norsk Travderby 1946. Som äldre klev hon rakt upp i den absoluta eliten och tog hem Jacob Meyers Pokalløp 1948, Lars Laumbs Æresløp 1949 och Kristianiapokalen 1950.
• Granprinsen: Visade att Neskongens avkommor även dög i internationell konkurrens. År 1959 tog han storloppssegern i Stora Vinterpriset på Solvalla på den starka tiden 1.36,1.
• Josias: En tuffing som visade prov på fin hållbarhet och vann det prestigefyllda Ole Uttisruds Minneløp så sent som 1961.

De ovärderliga stammödrarna

Ännu mer imponerande är Neskongens arv på stosidan, där hans döttrar har blivit historiska grundstenar i moderna elitstammar:

• Vinningstjerna: Genom sitt dotterdotters dotterson Vinning Kos (e. Kos Knekten) lever Neskongens blod vidare i högsta grad. Vinning Kos blev både en framgångsrik avelshingst och vann dessutom det prestigefyllda Elitkampen på Solvalla under elitloppshelgen 2008. Vinningstjerna är alltså mormors mor till Vinning Kos mamma, Vinningterna.
• Gjølmes Flikka: En annan dotter som kom att sätta djupa spår i historien. Hon blev nämligen mormor till Gullmin (e. Kipmin) – med nära 60 avkommor

Tänk vad mycket historia, dramatik och människoöden som kan gömma sig bakom en rad i en gammal stambok!

Stammen

• Far: Trygve T.66
  • Farfar: Høgnar D.1208 T.51
    • Farfars far: Høgne D.737
    • Farfars mor: Tulla D.1816 (e.Odin D.410-sto e.Ålsborken D.115))
  • Farmor: Freia D.5446
    • Farmors far: Trygg T.4
    • Farmors mor: Bella D.2358 (e.Grane D.545)
• Mor: Petra f.1924
  • Morfar: Sterk f.1913 Rek: 1.47.6
    • Morfars far: Trofast f.1904 Rek: 1.54.0 (e.Trygg T.4-Luna e.Gimle D.425)
    • Morfars mor: Olufine T.89 f.1906 (e. Draupner D.591-Freia e.Jarlen D.506)
  • Mormor: Capella f.1912 Rek: 1.44.8. Capella lämnade efter sig flera döttrar som förde arvet vidare, men det var framför allt genom dottern Petra (född 1924) som familjen fick sitt stora genombrott. Petra blev ett fantastiskt fölsto; hela 11 av hennes avkommor tog rekord på travbanan.
    Genom döttrar och dotterdöttrar som Nitedøla, Stigdokka och Petra d.y. fortsatte Capellas blod att producera starka travare generation efter generation. Capella var inte bara en häst för sin egen tid, utan lade grunden för en dynasti som har varit med och format den moderna kallblodssporten. Både Lykke Gutten och Frøyding är ättlingar till Petra d.y.
    
    • Mormors far: Songvegutten D.820
    • Mormors mor: Giljarhusbruna f. 1906 e.Trygg III (en travhingst efter Trygg II D.515-Mira e.Sterkoder D.435). Mor var ett sto av blandad härkomst och typ