Historien om Bjanes-familjen på Fets prästgård

Från travdrottningen Seierlill till tv-kändisen Briggen

Hästsporten är full av familjehistorier där passionen för hästen går i arv från generationer till generationer. En av de många färgstarka och framgångsrika historierna hittar vi på Fets prästgård (Fet prestegård) på Romerike. Under nästan åtta decennier fostrades här både legendariska hästar och skickliga hästkarlar.

Här dyker vi ner i historien om Thomas och Tarald Bjanes – männen bakom ikoner som Seierlill, Briggen och Romeriksgutten m.fl.

Thomas Bjanes – Pionjären och mannen bakom ”Travdrottningen”

Historien tar sin början 1924 när Thomas Bjanes (född 1898) tog över arrendet av Fets prästgård. Vid sidan av det dagliga jordbruket var det travsporten som var hans stora passion. Thomas var inte bara en skicklig kusk utan blev rikskänd som uppfödare.

Hans absolut största stjärna var det legendariska stoet Seierlill (född 1944 e. Lisagutten T. 205 u. Haga Seira). Seierlill skrev in sig i historieböckerna som det allra första stoet i Norge att spränga den magiska 1.30-gränsen när hon på Jarlsberg 1954 travade 1.29,6.

Seierlill var känd för sin otroliga jämnhet och styrka, men hon hade en speciell egenhet: hon vägrade att gå i spets! Om hon kom först för tidigt släppte hon helt enkelt konkurrenterna förbi sig på upploppet. Trots detta körde hon in över 108 000 kronor (en enorm summa på den tiden) och vann tunga lopp som Østfoldpokalen och Thor Østbyes minneslopp. Hon var också tvåa i landskampen mot Sverige 1956 efter det svenska stoet Runsy, och tog flera pallplatser i det prestigefyllda Jacob Meyers pokallopp.

Sorgligt nog blev Seierlill aldrig dräktig efter tävlingskarriären, utan levde som sällskap och arbetshäst på prästgården fram till sin död vid 23 års ålder.

Tarald Bjanes – En travbanans gentleman tar över

Thomas son, Tarald Bjanes (född 1928), växte bokstavligen upp i stallet. Redan som 13-åring körde han sitt första amatörlopp på Svelle, och efter en tvåårig ”travskola” hos den legendariske tränaren Karsten Buer var framtiden utstakad. Tarald tog över prästgårdsarrendet 1971.

Tarald kom att förknippas starkt med familjens egna uppfödningar. Som kusk firade han stora triumfer med Seierlill (även om han själv skämtsamt mindes hur han körde på sin egen pappa bakifrån i Østfoldpokalen 1954 och snuvade familjen på en dubbelseger!).

Förutom familjehästarna körde Tarald även åt andra. 1962 vann han Leangen Grand Prix för 3-åringar med den mycket lovande Romeriksgutten (tillhörande Jonn Raasok). Romeriksgutten spåddes en lysande framtid och blev bland annat trea i Kongepokalen som 4-åring, men drabbades tyvärr av sjukdom och fick avlivas som 5-åring.

1980-talet: ”Tv-kändisen” Briggen och V6-succéerna

Under tidigt 1980-tal, i samband med att Rikstoto och V6-spelet introducerades i Norge, fick Tarald Bjanes en ny storstjärna i stallet: Briggen (e. Brage u. Hallingjenta).

Briggen blev snabbt en publikfavorit och en riktig ”tv-kändis” eftersom han ständigt levererade i de tv-sända V6-loppen. Briggen beskrevs av Tarald som en osannolikt snäll och stabil häst – så lugn att Taralds dotter Torill vid ett tillfälle spände honom framför en kälke när pappan var borta. Briggen travade ner mot 1.33 och klättrade snabbt genom klasserna mot Silverdivisionen. Under samma period glänste även stallets framtidshopp Finstad Perla som radade upp segrar med rekordet 1.32,6.

En livsstil som krävde allt Att vara travtränare på en prästgård förr i tiden innebar hårt arbete utan ledigheter. När Tarald intervjuades 1981 konstaterade han att han och frun Astrid inte hade haft semester sedan 1952 – men tillade med ett leende att ”för oss är det semester att få hålla på med trav”.

Tarald blev känd som en extremt jovialisk, ödmjuk och gemyttlig person som alltid försökte ”vinna och förlora med samma sinnesro”. Totalt i karriären samlade han på sig hela 499 totalisatorsegrar fram till att han föll för åldersstrecket som kusk vid nyår 1998/1999. In i det sista hoppades han på att Kvikki (som travat 1.28,4) skulle ge honom den 500:e segern.

Även om dottern Torill Bjanes under uppväxten var djupt engagerad i stallet och jobbade heltid med hästarna under en period på 80- och 90-talet, valde hon till slut en annan bana i livet utanför travet. När Tarald pensionerades markerade det därför slutet på en fantastisk, nästan 80 år lång travepok på Fets prästgård. Historien om Thomas och Tarald Bjanes lever dock vidare som ett vackert exempel på den hängivenhet och passion som lade grunden för den skandinaviska kallblodskulturen.