Gubben Sylfiden T.254

Det finns en del hästar som behöver lyftas lite extra. Speciellt ston som gjort stora avtryck i aveln. Gubben Sylfiden är en av dessa.
Tyvärr saknar jag bild på henne men hon beskrivs som svart med stjärn och 158 cm i mankhöjd (mätt med band)

Hon var inte bara ett sto; hon var stammodern till en hel travarsläkt genomsyrad av ”blått blod” – en linje som sträcker sig tillbaka till självaste stamfadern för dölehästen, ”Veikle Balder”, och fullblodshingsten ”Odin”. Hennes ättlingar bär arvet med stolthet, ofta utrustade med en sällsynt vacker exteriör.

Men Gubben Sylfidens tidiga år var kantade av missförstånd. Född 1927, hamnade hon på Bjerke, där oerfaren eller rentav elak hantering gjorde att hon fick ont i mungiporna och stretade. De som körde henne dömde henne som ”alltför hård och helt omöjlig att köra,” en ”stivkäftad” häst.

Lyckligtvis trädde Anton Norum in i hennes liv. Han köpte stoet av sin bror, Johan, och förde henne till gården Norum. Antons son, Leif Norum, skrattade åt ryktena.

— ”Men det var rent nonsens,” brukade Leif säga. ”De som hade skött hästen på Bjerke hade helt enkelt varit elaka mot henne… Här på Norum var hon alltid snäll som ett lamm. När jag bara var 9 år gammal körde jag mjölken med henne.”

Gubben Sylfiden blomstrade i den respektfulla miljön. Hon var en del av familjen i 24 år, till hennes sista dag.

Hennes sanna arv manifesterades dock i avelsboxen. Tillsammans med hingsten ”Toftegubben” fick hon 5 föl av 8. Här kan vi nämna talanger som ”Toftesvarten” (1.34), ”Toftestjerna” (1.36), ”Toftegutt” (1.42), och kronjuvelen, hingsten ”Kvikk Sylfiden” (1.31.2).

Hennes dotter, ”Toftestjerna”, förde familjens ära vidare genom att bli mor till den legendariska travaren ”Spenter”, som flög över banan på fabelaktiga 1.29.

Men det var ”Kvikk Sylfiden” som bar arvet längst. Även om han ofta fick nöja sig med den ”eviga andraplatsen” bakom storheter som ”Steggbest” och ”Dally Bausen,” travade han ändå in över 67 000 kronor. Än viktigare var hans avelskarriär, där han producerade mästare som Kongapokal-vinnaren ”Marinus”.

Gubben Sylfiden – ett sto som tålde allt utom misshandel.
Hon som bevisade att en travare med ”blått blod” bara behövde vänlighet för att skriva historia. Vad har vi då i stammen bakom henne?

Stamtavlan

Att följa Gubben Sylfidens anor är som att läsa en historiebok över den norska kallblodshästen. Vi börjar med urkraften och rör oss framåt.

Grundpelaren Tordenskjold D.32 (f. 1857)

Tordenskjold D.32, född 1857, var av stor betydelse för utvecklingen av Dølahesten. Hans blodslinjer finns i många av dagens Dølahestar och Norska Kallblodstravare. 
Far hans var Gange-Rolv D.7 och mor var ett brunt Husebyhoppe vid namn Dokka efter Lesjabrun, även kallad Bøhingsten.
Lesjabrun stod på Bø från omkring 1838 til sin död omkring 1860. Han var inte av Bøstammen men blev köpt som treåring av Ole Taarud som senare sålde honom till brodern Paul Bø.”En äkta dölehingst af aller förste rang” sade Lindeqvist. Har läst att han var ”snublebent”, vilket han ofta ärvde ner till sina avkommor.
Hans inflytande på Gubben Sylfiden är massivt och grenar sig enligt följande:

• Gren 1 (Via Mundgjel): Sonen Tordenskjold D.91 blev far till Brækfot D.129, som i sin tur blev far till Mundgjel D.202. Mundgjel var far till Sylfiden II, mor till Authen Sylfiden (Gubben Sylfidens farmor).
• Gren 2 (Via Nordvi D.554): Stoet Kapella D.130 (vars mormor Vethammerbruna var efter Tordenskjold D.32) blev mor till Nordvi D.554, som är farmors far till Gubben Sylfiden.
• Gren 3 (Suleim-stammen): Sonen Suleimhingsten den yngre (f. ca 1862) blev far till Storrusten, som lämnade ”guldstoet” Galdebruna. Galdebruna bär i sin tur fram Sindre D.297, Gimle D.425, Galde D.372 och Silli II D.1605 – namn som alla återfinns i de djupa leden bakom Gubben Sylfiden.

Guri (f. 1867)

Här kommer vi till en av de absolut viktigaste pusselbitarna: Guri. Hon föddes 1867 och var en direkt dotter till stamfadern Veikle Balder D.4. Hennes mor var ett fuxsto från det legendariska ”hästslaget” på Lille-Jevne, en plats känd för sin höga kvalitet och stolta tradition.

Guri var inte bara ett sto; hon var en hel avelsinstitution. Hon blev mor till en makalös skara hingstar:

• Bamsen D.254, Pan D.229, From D.238 och Vulkan D.398.
• Genom sin son Bamsen D.254 återkommer hon gång på gång i Gubben Sylfidens stam, både via Juno D.1104 och genom stoet Sigrid D.3173 (där Bamsen är mormors far).

Guris dotter Nora D.281 (f. 1887, e. Sindre D.297) förde arvet vidare. Nora var ett svart premierat sto som i sin tur lämnade hingstarna Dølahøvding D.567 och Kong Snø D.742.

Vägen till modern Tullik

Nora blev mor till Rita D.5543 (f. 1910). Ritas far var Kong Nor D.722 (e. Kong Dag D.620). Här ser vi hur Guris linjer flätas samman med Lady D.1116 och Hårfager D.392, vars mor Bruna D.66 också satt djupa spår i aveln.

Rita födde sedan Turid D.8229 (f. 1916). Turids far var Rørek D.925, en hingst som bar på Guris blod via flera vägar (genom Bamsen D.704 och mormors far Bamsen D.254). Sigrids farfar var dessutom Kong Dag D.620, samma hingst som var farfar till Nora D.281.

Slutligen föddes Tullik (f. 1921, rek 1.56.4) undan Turid. Hennes far var Gubben III (f. 1909), landets snabbaste renodlade norska häst under sin tid. En viktig pusselbit i Gubben Sylfidens arv för fart i generna.
Läs mer om Gubben III här LÄS MER

Fadern Salomon T.61

Gubben Sylfidens far var rekordhingsten Salomon T.61 (f. 1920, rek 1.38.5). Hans far var Kong Salomon D.790, en hingst som var resultatet av stark inavel på Sterkoder D.126 och Toftebrun D.82. Modern Rugga D.1941 bar dessutom på det stolta blodet från Madslangrudslaget. Dessa herrar har jag skrivit om i ett eget blogginlägg som du kan läsa här. LÄS MER

---

Sammanfattning: När man ser på denna kedja av namn – från Tordenskjold via Guris enorma hingstskara till Gubben III:s snabbhet – förstår man varför Gubben Sylfiden bar på ett arv som blommade ut hos hennes avkommor