Grim Sylfiden

-Kvikk Sylfidens snabbaste son!

Det fanns en tid då namnet Grim Sylfiden väckte både respekt och huvudbry på de norska travbanorna. Han var en häst av kontraster; inte vacker i traditionell mening med bred bläs och glasögd, men besatt av en fysik som var som skapt för de stora travstegen. Han var Kvikk Sylfidens snabbaste son, men vägen till framgången var kantad av dramatik, tillfälligheter och en ägare som aldrig gav upp.
-För mig så tillhör han en av de vackraste… 😄

Startskottet: En affär för 2000 kronor

Allt började egentligen på tränaren Svein Kuraas stall på Leangen. Nicolai Gaustad fick där ett tips om ett ettårigt sto som var till salu hos Ivar Eggan. En annan köpare hade visat intresse men inte dykt upp. Nicolai tvekade inte; han gick raka vägen till grannstallet och köpte stoet Betzy Jahn för 2000 NOK.

Det visade sig dock snart att Betzy Jahn led av ischias på grund av en förskjutning i en ryggkota. Hon kunde inte tävla, men Nicolai gav inte upp hoppet om henne. Han bestämde sig för att använda henne i aveln. Egentligen ville han använda hingsten Flisa Støvern, men efter övertalning av Aagot Stordahl på Horni föll valet på Kvikk Sylfiden. Det var ett lyckokast. Året därpå föddes en svag liten hingst efter en svår förlossning. Tack vare familjen Stordahls räddningsinsatser överlevde fölet och fick namnet Grim Sylfiden.

Trönderslaget och de snabba mjölkskjutsarna

Grim Sylfidens snabbhet var ingen slump, även om hans möderne vid en första anblick såg blygsamt ut. I Trøndelag fanns en unik kultur där bönderna, bland annat ute på Ørlandet, tävlade med sina mjölkskjutsar på väg hem från mejeriet. När mjölkflaskorna var tomma gick det undan, och det skapade ett naturligt urval av lätta, snabba hästar.

Grims mormor, Holdnesstjerna, hade köpts på marknaden efter kriget och hade ett blygsamt rekord, men hon lämnade efter sig snabba avkommor som Hinkas (1.30,1). Hon var efter Almgubben T.237, en son till Viktoria T.1211 och Atlasprinsen T.168

Mormors mor Sølvgleda var efter Sølv Stegg och mor hennes hette Dyrna efter hingsten Reitar (e. Gelmin). Detta är samma linjer som producerat elithästar som Reitlappen och Reitlisa.
Gelmin återkommer via Dyrnas mor Marr-Ella som var efter Andøl Gyller. Tyvärr hittar jag inget om Marr-Ellas moder. Kanske någon ute i stugorna vet? 🧐

Fadern till Grim Sylfiden var som sagt ingen mindre än Kvikk Sylfiden, en häst som under 1950-talet personifierade snabbhet i den norska travvärlden. Han föddes 1946 hos Anton Norum i Råde och kom att lämna ett betydande avtryck i kallblodsaveln.

En häst av den lätta typen

Kvikk Sylfiden var känd för att vara en exteriörmässigt lättare typ av kallblod. Han beskrevs som en häst med enormt pågångsmot och kampvilja, egenskaper som han i hög grad förde vidare till sina avkommor. Hans eget rekord skrevs till 1.31,2, vilket var en mycket stark tid för hans era.

Avel och arv

I aveln blev han mycket eftertraktad, särskilt eftersom hans blod var fritt från den annars dominerande Stegg-linjen. Hans avkommor ärvde ofta hans signum: de var extremt snabba men också kända för att vara ”heta” och temperamentsfulla – precis som Grim Sylfiden.

Bland hans mest framstående avkommor märks:
Kark: Som noterades för 1.29,0.
Grim Sylfiden: Hans snabbaste son (1.27,9).
Knaust: En annan son som också nådde 1.28-tider (1.28,3).

Dramatiken kring Jacob Meyer-segern

Det mest legendariska kapitlet i Nicolai Gaustads tid med Grim var vintern då de siktade mot det prestigefyllda Jacob Meyers pokallopp år 1979. Förberedelserna leddes av den unge Terje Wisth, som tränade hingsten hårt i lössnö och med roadcart. Men oturen grinade dem i ansiktet; först en skada i boxen, och sedan ett kaosartat kvallopp på Leangen där Grim ”tog bettet” och skenade med Nicolai i sulkyn.

Hästen skar in i fältet och orsakade en incident som ledde till att Nicolai blev avstängd i ett halvår. Nicolai var så nedslagen att han inte ville resa till Oslo för finalen, men skötaren Terje stod på sig. Till slut gav Nicolai vika.

Tore Helge Larsen fick förtroendet i sulkyn på Bjerke. Han körde ett taktiskt fulländat lopp, hittade ”vinnarhålet” och när luckan kom på upploppet, exploderade Grim Sylfiden. Segern var ett faktum. Nicolai, som alltid var känd som en god berättare med mycket självironi, utbrast efteråt på sin karakteristiska dialekt:

”Æ va’ så gla’, æ trudd itj de’ va’ sainnt!”

En temperamentsfull herre

Grim Sylfiden var snäll i stallet, men på banan var han en krutdurk. Han hade ett enormt löpargemytt men var svår att tämja. Under hela sin karriär kämpade han mot galopperna. Trots detta lyckades han under ledning av tränare som Arne Nilsen, Bjørn Garberg och senare Leif Taknes samla på sig hela 41 segrar.

När han till slut blev kårad som avelshingst, var det med ett rekord på 1.27,9. Han var inte bara en vinnare; han var Nicolai Gaustads livsverk och beviset på att kombinationen av trönderskt kämparanda och rätt blod kunde nå hela vägen till toppen.

Efter sin framgångsrika tävlingskarriär blev Grim Sylfiden en eftertraktad avelshingst. Det som gjorde honom särskilt intressant för dåtidens uppfödare var hans kombination av extrem snabbhet (genom fadern Kvikk Sylfiden) och styrkan från de gamla trönderska stammarna.

Grim Sylfidens främsta segrar och milstolpar

• Jacob Meyers Pokalløp (1979): Karriärens absoluta höjdpunkt och största seger. Han vann det prestigefyllda loppet på Bjerke med Tore Helge Larsen som kusk, trots en kaotisk uppladdning.
• Arne Lunds Æresløp (1975): Hans första stora genombrott som femåring på Vikodden. Här besegrade han dåtidens giganter som Pilmin, Vardar, Pillar och Flatina på tiden 1.36,7.
• Fyra segrar i debutsäsongen (1973): Redan som treåring visade han sin talang genom att vinna fyra av sina nio första starter, då med ägaren Nicolai Gaustad själv i sulkyn.
• Fem segrar som fyraåring (1974): Under denna säsong tog proffstränarna Arne Nilsen och Bjørn Garberg över tömmarna mer och mer, vilket resulterade i fem nya segrar.
• Tio segrar på en säsong (1976): Hans mest vinstrika år sett till antal förstaplatser. Som sexåring var han en av de mest fruktade hästarna i fältet så länge han höll sig till trav.
• Rekordsegern på Jarlsberg (1978): Under ledning av Knut Haakenstad vann han på tiden 1.28,1, vilket blev hans livs snabbaste vinnartid.
• Fyra segrar med Leif Taknes (1979): Samma år som han vann Meyer-pokalen firade han stora framgångar hemma på Leangen tillsammans med kusken Leif Taknes. Bland annat seger i Trøndelagspokalen.

Karriären i siffror (Slutstatistik)

När Grim Sylfidens tävlingsskor slutligen lades på hyllan såg hans fantastiska facit ut så här:

• 54 segrar totalt under karriären.
• 30 andraplatser och totalt 138 placeringar bland de främsta (på 210 starter).
• En total prissumma på 344 560 norska kronor.
• En imponerande platsprocent (placering 1-3 eller prisplacerad) som snittade nära 75% genom åren.

Här är vad som kännetecknade hans tid som avelshingst:

1. Kåringen och avelsvärdet

Grim Sylfiden blev formellt kårad (godkänd för avel) tack vare sina prestationer på banan och sin stam. Vid kåringen lade man stor vikt vid att han representerade Kvikk Sylfiden-linjen, som var ett värdefullt alternativ till den då dominerande Steggbest-linjen. Att få in ”nytt” blod som ändå bar på den naturliga snabbheten var mycket efterlängtat i Norge.

2. Hans förärvning (avkommor)

Grim Sylfiden fick ett betydande antal avkommor under 1980-talet, främst i Norge men även med inflytande i Sverige. Han förde vidare sitt karaktäristiska temperament – hans avkommor var ofta kända för att vara ärliga och kämparstarka, men precis som sin far kunde de vara något heta och krävde skickliga händer.

3. ”Grim-blodet” i stamtavlorna

Även om Grim Sylfiden inte blev en ”matadorhingst” (en hingst som dominerar helt), blev han en viktig pusselbit i att bevara den trönderska travaren. Hans döttrar blev senare värdefulla i aveln, och man kan än idag hitta spår av hans namn långt bak i stamtavlorna på moderna kallblodstravare. Dels via döttrarna Vikan Gro och Grimmeline

4. Avelsstationer

Under sin tid som aktiv hingst stod han på flera kända stationer. Nicolai Gaustad lät honom verka hemma i Bratsberg, men han var även stationerad hos kända hingsthållare som Knut Haakenstad på Roa. Det var under tiden hos Haakenstad som han också satte sitt rekord, vilket fungerade som ett utmärkt kvitto på hans kapacitet för de stoägare som valde honom.