Familjen Buer

Anders E. Buer och kallblodsdynastins födelse

I travsportens historia finns det namn som fungerar som tidskapslar, men få väger lika tungt som Anders E. Buer. När man talar om Buer-namnet talar man inte bara om vinster och rekord, utan om en man som med ett sällsynt ”hästöga” och en orubblig tro på den norska hästen förändrade kallblodssporten för alltid.

Anders E. Buer var inte bara en stor hästkarl; han var visionären på gården Spekkebo i Ørje. Han kom till gården genom giftermål 1909, och under de kommande decennierna förvandlade han denna plats i den östnorska gränsbygden till ett centrum för avel i absolut världsklass. Anders var känd för att vara ”mild i tömmen” – en filosofi som byggde på förtroende snarare än råstyrka. Han menade att hästen var det klokaste av alla djur, och hans förmåga att läsa av en hästs psyke blev grundbulten i hela hans framgång.

Visionären som räddade historien

Anders betydelse sträckte sig långt utanför de egna stallbackarna. En av de mest dramatiska händelserna i kallblodshistorien utspelade sig 1916, när Anders befann sig i Oslo och besökte ett handelsstall. Där fann han hingsten Jakson II. Hästen var sjuk, eländig och stod bokstavligen på tur att kastreras.

Där andra såg en kasserad häst, såg Anders E. Buer en genetisk guldgruva. Han köpte hingsten på stående fot och tog hem honom till Spekkebo. Jakson II tillfrisknade och blev en av de mest betydelsefulla avelshingstarna i historien. Att vi idag har de hingstlinjer vi har, kan vi tacka Anders för – han som vågade lita på sin magkänsla och stoppade kniven den där dagen i Oslo. Tyvärr förolyckades han maj 1926. Jakson blev sparkad av en annan häst då han stod som beskällare hos bröderna Diskerud på Frogn. Benet bröts strax under knäet.

Kungapokalernas herrar – En dynasti utan motstycke

Om man hade klivit in i de stora rummen på Spekkebo under glansdagarna, hade man mötts av en syn som nästan saknade motstycke i idrottsvärlden. Väggarna var täckta av fotografier och hyllorna dignade under silver, men det var en specifik trofé som lyste klarare än alla andra: Kongepokalen. Inom norsk travsport är Kungapokalen det ultimata beviset på att man har nått toppen, och för familjen Buer blev den nästan som en del av husgerådet.

Det var Anders E. som lade grunden för denna exklusiva samling. Redan 1915 styrde han den sagnomsuste Texas till seger på Frognerkilen och bärgade familjens första Kungapokal. Men det var bara början på en makalös svit. Anders E. tog själv hem tre pokaler, men hans största bedrift var kanske att föra över sitt ”hästöga” till sönerna.

FREMTID OCH BUER Foto: Nasjonalbiblioteket

Stafettpinnen togs upp av Nils och Karsten med en sådan kraft att de nästan raderade ut konkurrensen. Nils Buer, som debuterade i sulkyn redan som 13-åring, firade enorma triumfer med legendariska ston som Borgunn och Rivanda, medan Karsten Buer utvecklades till en internationell storstjärna som radade upp championat. Fram till mitten av 1960-talet hade familjen Buer lyckats med det till synes omöjliga: de hade bärgat totalt elva Kungapokaler till samma gård. Att far och söner under loppet av några decennier dominerade landets mest prestigefyllda lopp på detta sätt är en prestation som än idag får travhistoriker att häpna – det var inte bara en framgångsvåg, det var en dynasti som i praktiken ägde den norska vinnarcirkeln.

Granhild – Stammodern som lämnade oss för tidigt

Men varje dynasti behöver en moder, och för Anders E. Buer började allt med Granhild (f. 1902). Hon beskrivs som en häst med extrem snabbhet, men hon var också en utmaning att hantera och ”vanskelig å kjøre”. Trots sitt heta temperament noterade hon 1.54,0 som fyraåring – en sensationell tid vid seklets början.

Granhilds liv fick tyvärr ett tragiskt och abrupt slut genom en olycka efter att hon bara hunnit lämna två föl efter sig. Men vilka föl det blev! Det första var Texas, som gav Anders hans första Kungapokal 1915 och senare blev en betydande avelshingst. Det andra var stoet Svanhild, den häst som på allvar skulle sätta Spekkebo på kartan.

Svanhild – Den outtröttliga linjebildaren

Om Granhild var gnistan, var dottern Svanhild (e. Sokrates) själva elden. Hon var en typisk representant för den berömda Østfold-aveln: tuff, uthållig och med en enorm nedärvningskraft. Svanhild producerade hela 14 föl, och hennes avkommelista läser som en adelskalender. Bland dem finns Fremti, en av sin tids absolut bästa travare med rekordet 1.41,7, och den kapabla Smart Jakson.

Även som 25-åring sades Svanhild se ”ungdomligt brun och pigg ut”. Det är genom henne som linjerna går vidare till stora namn som Omer och senare tiders stjärnor. När vi idag ser en häst med det rätta ”Buer-draget”, är det nästan alltid Svanhilds anlag vi ser – en kombination av extrem snabbhet och den okuvliga vilja som Anders E. Buer så skickligt lyckades förvalta.

Svanhilds avkommor

Fremskridt (1913) Sto rekord 1.50.0 Far: Gubben T.35
Brilliant (1914) Sto rekord 1.56.0 Far: Gubben T.35
Granhild D.7210 (1915) Sto, rekord 1.47.0 Far: Gubben T.35
Fremti D.8436 (1916) Sto rekord 1.41.7 Far: Gubben T.35. Mor till bl.a. Bondegutten och Kaplyst.
Rekord f.1918 (1918) Hingst, inga placeringar eller rekord Far: Jakson II. Betäckte två ston innan han kastrerades. Far till Ajaks.
Smart Jakson (1919) Hingst, 157 kr insprunget. Rekord: 42,0 (volt). Far: Jakson II. Har flertalet avkommor. Morfar till Granit
Tulla T.245 (1920) Sto, 995 kr insprunget. Rekord: 46,4 (volt). Far: Texen
Omer Norway (1928) Valack, 1 690 kr insprunget. Rekord: 48,0 (volt). Far: Kjapp.
Valuta (1929) Sto, 750 kr insprunget. Rekord: 49,9 (volt). Far: Kjapp.
Idyl (1930) Sto, 70 kr insprunget. Rekord: 57,3 (volt). Far: Østlandskongen.
Lykkeper (1931) Hingst, 1 235 kr insprunget. Rekord: 35,4 (volt). Far: Jak. Har flertalet avkommor. Finns i stammen till Voje-hästarna.
Sokrates (1932) Hingst, 0 placeringar eller rekord. Far:
Falit (1933) Hingst, 0 placeringar eller rekord. Far: Grei.

Gubben T.35 – Grundstenen i avelsbygget

Om Jakson var den dramatiska räddningen, var hingsten Gubben (G 692) den stabila grundstenen på Spekkebo. Anders E. Buer köpte Gubben 1910, och hingsten blev snabbt en levande legend på de norska vinterkörningarna. Han var känd för sin järnfysik och sin förmåga att nästan aldrig förlora ett avelslopp. Även om han ofta vann med minsta möjliga marginal, så vann han alltid.

För oss som studerar stammar är Gubben extra intressant eftersom det var just kombinationen mellan honom och stammodern Granhild som skapade magi. Han var far till både Kungapokalvinnaren Texas och det ovärderliga avelsstoet Svanhild. Gubben tillförde den styrka och det stabila lynne som behövdes för att tygla Granhild-linjens enorma fart och heta temperament. Man kan läsa att Anders E. Buer mindes honom med stor vördnad; Gubben var hästen som aldrig vek ner sig och som satte standarden för vad en Spekkebo-häst skulle klara av.

Karsten Buer – ”Gentlemannen med guldhanden”

Sonen Karsten Buer (1913–1993) kom att bli den mest kända av dem alla. Han flyttade till Bjerke och blev en av de första tränarna att passera 2 000 segrar. Han var den förste norske Europamästaren för kuskar och deltog i VM i USA.

Hans främsta vapen? Intelligens. Karsten menade att ”dumma hästar aldrig når eliten”. Hans relation till stjärnhästen Scott Protector är legendarisk. Han beskrev hingsten som sin mest intelligenta samarbetspartner – en häst som räknade varven själv och visste exakt var på upploppet han skulle sätta in stöten.

Arvet efter Spekkebo

När man läser de gamla tidningsurklippen från 1930-, 50- och 80-talen ser man en röd tråd: Respekten för hästen. Anders E. Buer predikade alltid att man skulle vara ”mild i tömmen”. Han trodde på förtroende snarare än råstyrka.

Idag ser vi Buer-namnet dyka upp i många av våra moderna kallblodstjärnor. Namn som Lykkeper (Derbyvinnare 1936) och Bondegutten (som vann ”allt” på 40-talet) finns där bakom i stamtavlorna och påminner oss om att storhet inte skapas över en natt – den avlas fram genom generationer av kunskap.

För oss kallblodsvänner är historien om familjen Buer mer än bara statistik. Det är en påminnelse om att bakom varje stor travhäst finns en människa med en dröm, ett vaket öga och en djup kärlek till den norska hästen.

Buer-dynastins : Hästar och Meriter (Kallblod)

1. Grundpelarna (Stamfäder & Linjebildare)

Dessa hästar skapade fundamentet för hela Spekkebos framgångssaga.

Granhild (f. 1902): Stammodern. Extremt snabb (1.54,0) men het. Mor till Texas och Svanhild.
Gubben (G 692): Köpt 1910. En urstark tävlingshäst och avelshingst. Far till Texas och Svanhild.
Svanhild (e. Sokrates): Granhilds dotter och avelsboxens drottning med 14 föl. Mor till bl.a. Fremtid.
Jakson: Den sjuka hingsten som räddades från kastrering 1916 och blev en legendarisk avelshingst.
Sokrates: Far till Svanhild. Vann Jacob Meyers pokal 1910.

2. Anders E. Buer – Patriarken & Visionären

Anders lade grunden med precision i både avel och körning.

Texas (e. Gubben): Vann Kongepokalen 1915 och Jacob Meyers pokal 1916.
Kaplyst: Vann Kongepokalen 1917.
Texen (e. Texas): Vann Kongepokalen 1919. Känd som ”speedigheten personlig”.
Lykkeper (f. 1931): En av de största. Vann Derby 1936 och Østfoldpokalen.
Fremtid (G 8436): Svanhilds stjärna (1.41,7). Vann bl.a. Etterstadpokalen och Kristianiapokalen.

3. Nils Buer – Pokalspecialisten

Äldste sonen som dominerade de tyngsta loppen under 30-, 40- och 50-talet.

Bondegutten (f. 1938): Familjens mest kompletta häst. Vann Kriteriet 1940, Derby 1941, Jacob Meyer 1946 och N. Brekkes pokalløp 1945.
Fjellrosa: En fantastisk märr. Vann Derby 1946, Jacob Meyer 1948, Lars Laumbs 1949 och Kristianiapokalen 1950.
Rivanda: Vann både Kriteriet 1949 och Kongepokalen 1949.
Viril: Tog hem den klassiska dubbeln med Kriteriet 1953 och Derby 1954.
Borgunn: Vann Kongepokalen 1939.
Toftegubben: Vann både Jacob Meyer 1940 och Østfoldpokalen 1940.
Övriga storsegrar: Grans Terna (Kongepokalen 1950), Klæstad Terna (Kronprins Haralds pokal 1950) och Baus Steggsøn (O. Uttisrud 1952).

4. Karsten Buer – Legenden & Europamästaren

Mellanbrodern som blev Norges mest framgångsrika tränare med 2 313 segrar.

Urdsønn: En enorm kämpe. Vann Derby 1950, Jacob Meyer 1956, O. Uttisrud 1950, Kristianiapokalen 1953 och blev Norgemester 1954–56.
Jahn Piril: En av Norges mest älskade hästar. Vann Jacob Meyer 1967, Lars Laumbs 1967, Norgemester 1968–70 och Landskampen 1968.
Spiko: Vann Lars Laumbs 1963, Jacob Meyer 1964 och blev Norgemester 1964.
Scott Protector: Den intelligenta favoriten. Tog en sensationell 2:a plats i Challenge Cup i USA. (Varmblod men fick vara med här 🙃 )
Kongepokal-vinnare: Kapp (1950), Tordenlyn (1962) och Gulle (1963).
Jacob Meyer-vinnare: Aspiranta (1942) och Spikla (1958).
O. Uttisrud-vinnare: Roy Stegg (1956), Vik Molly (1957), Josias (1961) och Torbest (1970).
Övriga stjärnor: Sylfidblesen (Derby 1953), Helminraua (Telemarksløpet 1944), Pjokkina (Th. Østbys 1947) och Årnseth Rauen (Lars Laumbs 1960).

5. Øivind Buer – Den yngre brodern

Framgångsrik kusk som förvaltade Spekkebo-arvet väl.

Lykkeper: Vann Østfoldpokalen 1942.
Kaplyst: Vann Østfoldpokalen 1946.

Nästa generation & Övriga stjärnor

Oddvar Buer: Vann på Bjerke med Lisbeth Ford (namngiven efter mor Elisabeth) på 1.30,8.
Övriga kända Buer-hästar: Smart Jakson, Nordvinnløven, Bondemann, Jahnny Røm, Valutta, Farmer Boy m.fl.

Sammanfattning av familjens dominans:

Kongepokalen: 11 segrar.
Derby: Över 11 segrar (Karsten 9, Nils 2+).
Jacob Meyers Pokal: Över 12 segrar.

Arvet efter Spekkebo – En hundraårig dynasti

Berättelsen om familjen Buer är historien om hur en mans vision på gården Spekkebo kom att prägla en hel sport i över ett sekel. Från Anders E. Buers fingertoppskänsla vid seklets början, till sönerna Nils, Karsten och Øivinds totala dominans på banorna, lever namnet kvar som en kvalitetsstämpel i travhistorien. Att bröderna Buer under en period hade en särställning liknande bröderna Nordin i Sverige säger allt om deras betydelse.

Även i modern tid har namnet fortsatt att leverera. Ett fint exempel på det senare arvet är den duktiga travaren Farmer Boy, som visade prov på den styrka och inställning som kännetecknat Buer-hästarna genom decennierna.

Anders E. Buers filosofi om att vara ”mild i tömmen” visade sig vara ett vinnande recept som sträckt sig över generationer. Från den dramatiska räddningen av Jakson 1916 till de moderna travarna på 2000-talet, har familjen Buer bevisat att storhet handlar om mer än bara fart. Det handlar om en djup vördnad för hästen – en kunskap som för alltid har säkrat deras plats i kallblodssportens absoluta Hall of Fame.