Det var på 1850-talet, i det frodiga landskapet i Indre Østfold, som en ny travarstam började växa fram. Denna stam var inte bara en tillfällighet, utan ett resultat av noga utvalda avelsdjur, anförda av några enastående hingstar och deras närmaste avkomma. Stamfadern för hela denna resliga släkt var ingen mindre än Taraldrudhingsten, en mörkbrun hingst som också gick under namnet Stål i Rødenes och den bekanta Taraldrudgråen. Han föddes på gården Nålem i Rakkestad runt 1852 och kom sedan till Taraldrud i Rødenes, där hans legendariska historia skulle börja.
Hans inflytande sträckte sig långt bortom de norska gränserna. Han hade avkomma på båda sidor av riksgränsen och det var han som med stor sannolikhet var stamfar till den välkände värmlandshingsten David 56. David var en röd hingst på cirka 158 cm, vars far, Grej, var son till Gunnar, som i sin tur var son till en grå hingst, Skønnerudgråen, från Skønnerud i Järnskog. Skønnerudgråens mor var efter Taraldrudgråen, vilket ytterligare stärkte släktskapet.
Davids utseende, som finns bevarat i det gamla värmländska hingstregistret, visade en häst i god balans. Han hade en bra kropp med lagom djup i både bröst och ljumskar, även om han hade en något sänkt rygg. Hans typ var dock inte helt pålitlig för den norska aveln, då den verkade ha ett främmande inslag, kanske av ardennerblod. Men det hindrade inte David från att bli en enastående avelshingst. Hans goda egenskaper gjorde att han bildade ett eget avelscentrum och skapade en vidsträckt ”David-typ”, en särskilt bra häst för sin tid i Värmland.
Taraldrudgråens blodslinjer fortsatte att blomstra även i Norge, men här var det på travbanorna de skulle göra sig gällande. En av Taraldrudhingstens söner var den röda Gjølsjøhingsten, vars mor var ett travsto vid namn Krokstadblakka, som köpts från Sverige. Gjølsjøhingsten var en utpräglad travhäst, och hans anlag för trav gick i arv till hans avkomma och formade hela släktens karaktär.
Från Gjølsjøhingsten delade sig stammen i två framstående grenar. Den första leddes av hans son Telegraf, född 1866. Telegraf var en liten, ljusröd hingst på 152 cm, som var en ansedd travhäst och vars avkomma också visade prov på stor talang på banan. Hans son, den svarte, lilla hingsten Fridtjov T 2, född 1882, fortsatte linjen. Fridtjov användes flitigt i aveln, och många av hans ston blev kända, ofta lite större än sin far. En av dessa stolinjer ledde till den framstående travarhingsten Dagsønn T 41.
Den andra grenen av Gjølsjøhingstens stam kom från hans sonson, Palle, också kallad Moseby-hingsten, född 1872. Palle var en röd hingst som inte gjorde något av sig på travbanan och i det hela inte var någon stor häst. Han användes till och med som lasthäst. Men det var genom hans son, Kvikk, som Palles linje skulle skriva in sig i historieböckerna.
Kvikk var Palles bedrift. Han föddes 1875 och hans mor kom från den kända travarlinjen Nordstjernen. Kvikk var en kraftig, mörkröd hingst på 154 cm, som vid tre års ålder fick första pris på utställning i Østfold. Men hans yttre var inte helt i linje med avelsstandarderna på den tiden. Han hade ett fult huvud, en kort, tjock hals och ett brant avskjutande kors. På de statliga utställningarna i Oslo blev han grundligt kasserad, trots att han i sina hembygder var en stjärna.
Men det var i rörelserna som Kvikk visade sin sanna storhet. Han hade en enastående travaktion med kraftfulla bakbensrörelser, och under en lång tid var han landets bästa stortravare, beundrad av alla travintresserade.
Kvikk användes tidigt i aveln och hade en stor avkomma, med många duktiga travare på banan, men märkligt nog hade varken hans söner eller döttrar någon större framgång i aveln. De spår som finns kvar av denna en gång så mäktiga släkt är idag sällsynta, men historien om Taraldrudhingsten och hans avkomma lever vidare som en påminnelse om en era då travhästar formade en ny dynasti.