Del 8: Vart tog den skimmelfärgade kallblodstravaren vägen?

Villdua och den Norska Kallblodsaveln

Denna genomgång fokuserar på stolinjen kring kallblodsstoet Villdua (f. 1942) och hur den anrika skimmelfärgen har ärvts och konsoliderats genom centrala avelshästar. Villduas egen karriär på tävlingsbanan var kort, med endast en start på en iskörning samma år som hennes mest framgångsrika avkomma föddes. Hennes avelsvärde bekräftades dock 1955 då hon blev premiegodkänd vid utställning i Hønefoss i kategorin tungdöl.

Villduas skimmelfärg härstammar från hennes mor Blågrima. Färgdraget kan spåras bakåt till Blågrimas morfars far, den skimmelfärgade hingsten Rimfaks D.793 och vidare.

Stjerna D.620 (Ulvisblåa)

Nyckeln till Villduas härstamning är stoet Stjerna D.620 (Ulvisblåa), född 1891 hos O. O. Madslangrud i Etnedalen. Stjerna, som var skimmel och mätte 155 cm i mankhöjd, är den avgörande länken mellan de tidiga avelsstammarna och Villduas framgång.

Hon ägdes senare av Ole Ulven och hennes avelskvalitet bekräftades tidigt:

• Hon premierades med anbefaling (rekommendation) 1895 och 1897.
• Hon erhöll en 2:a plats 1902.

Stjerna dog 1909.

Arvslinjer: Skimmelgenen

Stjerna var central i kombinationen av två starka arvslinjer:

• Skimmelfärgen: Den ärvdes via hennes farmor, det premierade skimmelstoet Jylta (f. 1873). Jylta, som mätte 150 cm och var efter Frøsakerhingsten, fick en tredje plats på Stav 1885. Jyltas mor kom från den historiska Rognholtstammen i Torpa.
  Vid Jyltas premiering hade hon ett föl vid foten, som eventuellt var Stjernas far, en skimmelhingst hos Gudbrand Skaaren, efter Dovre D.130.
• Bruna D.17 (Hennes Mor): Stjernas mor var Bruna D.17 (Madslangrudbruna, f. 1881). Bruna D.17 bar inte bara arvet från den sagomspunna travhingsten Tofterauden utan var även en viktig avelsmatriark. Hon var mormor till fyra inflytelserika hingstar:
  • Sleipner D.698
  • Fundin D.854
  • Etnar D.945
  • Ørnulv D.1002 Bruna var också mor till Madslangrud Fridtjov D.645 som i sin tur var far till Gyller u.Sylfiden II.

Rimfaks D.793

Stjernas dotter Duva (f. 1900) blev mor till Rimfaks D.793 (Lærdalsblåen, f. 1906, e. Kong Dag D.620).

Rimfaks var en skimmelhingst som premierades fyra gånger mellan 1909 och 1912. Han inhandlades 1911 för 3000:- till Lærdal og Borgsunds hestavelsforening. Av de 29 avkommor som hittats var hela 19 skimmelfärgade, vilket visar på hans starka ärftlighet. Han var bland annat far till:

• Blåfaks (morfar till Villduas mor, Blågrima).

Rimfaks linje fortsätter att påverka dagens kallblod. Hans dotter Lisa blev mor till Bergens Sølvfaks T.96 (f. 1927). Genom dotterdottern Seiermina (f. 1951) leder denna linje fram till dagens framgångsrika travare via stoet Klangi 22420(rek. 1.28.3).

Villduas Avkommor

Det är genom Villduas avkommor som hennes linje lyser starkast och bevisar hennes goda travanlag:

• Sims Nisse: En skimmelfärgad valack som blev en av Norges bästa kallblodshästar. Sims Nisse tävlade framgångsrikt med Paul Sem i sulkyn. Han satte ett legendariskt spår på Hokksund Landbane och noterade en imponerande tid på 1.38.9 på vinterbana – ett rekord som stod sig i fem år.
• Blårosa (f. 1955, e. Stegg): En populär travare tränad av Arne Sem. Vid mönstring som 4-åring bedömdes hon som: ”ennå ikke helt utviklet. En oppsynt, nåe langlagd hoppe med pene linjer og gode ben”. Inga kända avkommor efter henne.
• Blå Gjønna (f. 1962, e. Gjønnvard T.262): Född i Gjøvik och ägd av Thorlef Hagestuen. Var lovande som 4-åring och gjorde en del starter fram till 1969.
  Gick på fjellet 1971 med Jahnuar som hingst

Från den blygsamma starten i Etnedalen med Stjerna D.620, via Rimfaks starka skimmelfärg, till Villduas snabba avkommor, är detta ett bevis på hur en konsekvent stolinje kan forma en hel ras.

-Nu börjar vi närma oss de sista skimmeltravarna 🙂