Daltypa D.3689

Grundstenen från Bakkegjerdet

Historien om Daltypa tar sin början år 1899, då skjutsskaffaren Erik Styrkarsen Garberg på gården Bakkegjerdet i Orkdal köpte ett litet svart sto som var en dotter till hingsten Skobeleff D.176, en son till Dalegudbrand D.75 och därmed en sonson till självaste urfadern Veikle Balder D.4. Vid köpet var stoet dräktigt med hingsten Dalegutten D.210, som även han var en direkt son till Dalegudbrand D.75.

Den 8 juni 1900 föddes det svarta stofölet på Bakkegjerdet och hon gavs namnet Daltypa (senare D. 3689 i stamboken). Hennes härstamning var en närmast perfekt koncentration av tidens främsta linjer; genom att både fadern och morfadern var söner till Dalegudbrand D.75, var Daltypa resultatet av en mycket tät linjeavel på detta fundament i den norska hästaveln. Dalegudbrand själv var känd för att lämna avkommor med exceptionellt bra fotlag och naturlig snabbhet – egenskaper som Daltypa kom att förvalta och föra vidare i mångfald. Hos familjen Garberg fanns ett behov av både starka och snabba hästar för skjutsstationen, och Daltypa växte upp i en miljö där dessa medfödda anlag sattes på prov dagligen.

Inskolning och hårda prov

Det var Erik Styrkarsens äldste son, Styrker (eller Størkar som man sade i Orkdal), som fick uppgiften att tämja och köra in Daltypa. Hon visade tidigt prov på ett temperament utöver det vanliga. En omtalad händelse från hennes tidiga år involverar den yngste sonen, Erik Garberg, som senare skulle bli en av Norges mest kända travtränare. Som sexåring kom han för nära Daltypas bakben, varpå hon slog bakut med sådan kraft att unge Erik blev liggande med ett tydligt hovavtryck i skallen – ett minne han bar med sig resten av livet. När Styrker emigrerade till Amerika 1903 övertogs tömmarna av brodern Peder (n’Pær), och det var under hans ledning som Daltypas exceptionella travegenskaper började uppmärksammas på allvar vid traktens istrav.

Genombrottet på isen

Trots att Daltypa aldrig sattes i systematisk travträning utan fungerade som vanlig gårds- och skjutshäst, dominerade hon de lokala tävlingarna. Hennes mest legendariska prestation ägde rum under Vinteridrottsveckan i Trondheim 1907. På Lotgardsvatnet i Melhus vann hon två förstapriser och ett andrapris under närmast katastrofala förhållanden. Banan stod under 15 centimeter vatten och Daltypa kördes framför en tung, järnbeslagen ”damsläde”. Trots det usla underlaget och den tunga utrustningen noterade hon tiden 1.51,0, vilket var en sensationell notering för ett sto som till vardags gick i skjutstrafik och jordbruk.

De sju döttrarna – sju grundpelare

Daltypa fick totalt tio föl, varav nio växte upp (två söner och sju döttrar). Det är genom de sju döttrarna som miljonindustrin och de moderna linjerna formades:

1. Bakkgjerdsjenta (f. 1905 e. Orkdølen): Stannade som avelssto på gården. Hon blev mormor till den nyttjade avelshingsten Perfekt (1.41,7).
2. Glavari T. 116 (f. 1908 e. Jakson T. 42): Hennes främsta merit var när hon som fyraåring 1912 vann både H.M. Konungens pokal och Jacob Meyers pokal vid samma tävling. Hon satte då rekordet 1.48,0. Trots sin briljans på banan lämnade hon inga betydande avtryck i aveln.
3. Strandtypa D. 6535 (f. 1909 e. Rap 747): Även känd som ”Næbbhoppen”. Rekord 1.48,0. Hennes döttrar förde linjen vidare främst i regionen kring Örlandet.
4. Dollarprinsessen D. 7465 (f. 1910 e. Rap 747): En mycket lovande travare som tyvärr blev ”sönderkörd” tidigt. Hon såldes via Leif Spørck till Ole G. Waagaard i Valdres. Hon blev en mycket betydelsefull mormor till avelsgiganterna Baus Tryggsøn T. 207 och Baus Steggsøn T. 211.
5. Dalterna D. 5645 (f. 1911 e. Rap D.747): Den mest berömda av döttrarna. Hon övertogs av Erik Garberg och blev mor till storheter som Gelmin T. 73 (vinnare av Jacob Meyers pokal 1934), Trøndergutten (vinnare av det första totalisatorloppet i Norge 1928) och Dalterna II (mor till den epokgörande Stegg T. 169).
6. Daljenta D. 6367 (f. 1914 e. Favner D.853): Såldes till Erik A. Syrstad i Meldal och lämnade många kända efterkommande både på banan och i avelsboxen.
7. Daltypa II D. 9314 (f. 1921 e. Rap D.747): Ett så kallat ”sladdbarn”, fött när moderstoet var 21 år gammalt. Hon blev stammoder till bland annat Tofteruggen T. 223.

Arvet efter Daltypa

När man summerade Daltypas inverkan på 1960-talet, hade hennes efterkommande travat in över 15 miljoner kronor. Det var genom kombinationen av Daltypas döttrar och hingstar som Trygve T. 66 och Baus som de ”atomvapen” i aveln skapades som vi känner som Stegg och Baus Tryggsøn.

Utan detta lilla svarta sto från Orkdal, med hennes extrema styrka och nedärvningsförmåga, hade den moderna kallblodshästen – hela vägen fram till vår tids Järvsöfaks – sett helt annorlunda ut. Hon var, i ordets rätta bemärkelse, en stammor.