Bjarne T.58

Distansfantomen med det vanskliga humöret

När man gräver i kallblodshistorien stöter man ibland på hästar som har precis allt: en stamtavla fylld av dåtidens giganter, fantastiska prestationer på banan, och ett temperament som krävde sin man. Hingsten Bjarne T.58 (f. 1918) är ett perfekt exempel på en sådan profil.

Låt oss titta närmare på denne mörkbrune hingst som kom att sätta djupa spår i kallblodsaveln.

En genetisk krutdurk: ”Jacob Meyer-maskinen”

När Bjarne kårades 1925 var det med en stamtavla som fick dåtidens experter att spärra upp ögonen. Det man först lade märke till var den helt enastående ansamlingen av vinnare av det prestigefyllda Jacob Meyers pokal.

Direkt och indirekt fanns det inte mindre än sex Meyer-vinnare bakom Bjarne:

• Hans far, Gubben II, vann pokalen 1914 på tiden 1.47,6.
• Hans farfar, den legendariske Fram D.495, lämnade inte mindre än fyra olika Meyer-vinnare.

Genom att kombinera de absolut tyngsta linjerna inom Gudbrandsdalsrasen – främst genom hingsten Dovre D.130 och stammodern Galdebruna – satt man på ett genetiskt guldägg. Det värdefulla fullblodsinslaget kom in tidigt i stammen via den kände Veikle Balder D.4, som låg nära det engelska fullblodet.

Skymningsblodet: Mazarin i linjerna

För oss som älskar stammar blir det extra spännande när vi gräver i de bakre leden. Det finns nämligen en intressant röd tråd i Bjarnes stam i form av hingsten Mazarin. Detta blod dyker upp på strategiska ställen på både fädernet och mödernet:

• På farsidan hittar vi Mazarin bakom Stavemsbrun D.251 (farfar till farmor Freia).
• På morsidan dyker han upp via Sletnerbrun D.268, som är morfar till mormors mor Borka.

Denna skvätt av historiskt prestationsblod förklarar mycket av den enorma kapacitet som Bjarne bar på.

Bjarne T.58 – Härstamning

FAR: Gubben II

• Farfar: Fram D.495
  • Farfars far: Galde D.372 (e. Dovre D.130 – u. Galdebruna)
  • Farfars mor: Rugga D.206 (e. Dalværingen – u. Stjerna)
• Farmor: Freia
  • Farmors far: Samson D.413 (e. Stavemsbrun D.251 – u. Nordstjerna)
  • Farmors mor: Svarta (f. 1880)

MOR: Siri D.5562

• Morfar: Sunde D.768
  • Morfars far: Draupner D.613 (e. Dale Gudbrand D.446 – u. Rakel D.1155)
  • Morfars mor: Bruna D.458 (e. Dovregubben – u. Galdebruna)
• Mormor: Vilda (borket)
  • Mormors far: Fram D.495 (e. Galde D.372 – u. Rugga D.206)
  • Mormors mor: Borka (e. Pryd D.204 – u. Kora e. Sletnerbrun D.268)

Reflektion till inlägget: Uppställd så här blir linjeaveln på Fram D.495 (och därmed Galde D.372 / Galdebruna) väldigt tydlig. Han är alltså pappa till både Bjarnes farfar och Bjarnes mormor!

På banan: Uthållig, färgstark och bäst i landet

Bjarne tävlade framgångsrikt och dundrade till slut i mål på rekordet 1.42,2 – en mycket stark tid för sin epok. Som tävlingshäst beskrivs han som en utpräglad och hård distanshest; ju längre och tyngre loppen var, desto bättre trivdes han.

Han nådde den absoluta toppen av sin karriär under sena 1920-talet:

• 1927: Bjarne kliver fram som årets raskaste hest i Norge.
• 1928: Han dominerar stort bland eliten. Det skrevs då att ”Av de eldre norske hester raget Bjarne høit over alle de øvrige”. Han vann mycket välförtjänt den stora «Nasjonalhestens Pokal» och erövrade dessutom titeln som stävets snabbaste norska häst på tiden 1.46,4.

Men han var ingen enkel maskin att hantera. Det fanns en baksida av medaljen:

”Bjarne var som traver en hars distanshest, men upålitelig i løp, dertil var den periodvis farlig av gemytt.”

Han var med andra ord en humörhäst som kunde slå till med galopp eller tappa fokus om det inte passade honom, och i stallet krävde han enorm respekt på grund av sitt skarpa och tidvis direkt farliga temperament.

Bjarnes liv i korthet

• 1918 (Födelse): Föds hos uppfödaren Hans Weel i Råde, Norge.
• 1925 (Avelsgodkännande): Blir officiellt kårad (godkänd för avel).
• 1926–1927 (Årets snabbaste & Flytt till Oslo): Säljs till Otto Christiansen i Oslo (Jacob Sørensen blir delägare 1927). Samma år blir han Norges snabbaste häst på banorna.
• 1928 (Nasjonalhestens Pokal): Säljs till C.A. Hansen, Freberg i Sandefjord och dominerar den äldre eliten genom att vinna Nasjonalhestens Pokal.
• 1933 (I organisationens tjänst): Köps av Norsk Hesteeierforening till utstationeringslagen och placeras på Akershus, Østfold och Vestfold för att lyfta travaraveln.
• 1937 (Slutet): Efter att ha lämnat en rik mängd avkommor avlivas Bjarne, 19 år gammal.

Avkommorna: Från stjärnhästar till levande modernt arv

Trots sitt svåra temperament blev Bjarne en succé i avelsboxen. Han lämnade efter sig en lång rad duktiga travare, och när vi gräver i hans bästa och mest betydelsefulla avkommor ser vi prov på både enorm klass och gen slagkraft som räcker ända in i våra dagar.

Guldkorset med Granhild

Allra bäst fungerade Bjarne tillsammans med stoet Granhild. Denna parning var ett rent guldkors och resulterade i två av hans absolut största stjärnor på tävlingsbanan:

• Spencer (v, f. 1927), u. Granhild – Rekord: 1.34,3 (5 272 kr insprunget). Bjarnes stora stjärna. En helt extrem tid för en 20-talshäst!
• Jensine (hp, f. 1926), u. Granhild – Rekord: 1.38,0 (2 395 kr insprunget). Ett fantastiskt sto som vann Kongepokalen 1930 och det tunga Jacob Meyers pokal 1931. Hon fick några avkommor, men tyvärr finns ingen linje kvar efter henne idag.

Den svenska kopplingen

För oss som följer den nordsvenska travhistorien finns det en extra spännande detalj i det där guldkorset. Det visar sig nämligen att stoet Granhild bar på ett starkt inslag av Salanderborken. Han såldes till hästhandlare Salander i Falun redan 1872 (och var bland annat far till Andvordsborken 128 och Tolstadbrun 166). När Bjarne parades med Granhild mötte hans tunga dölestam alltså en bit svensk-norsk historia, vilket visar hur tätt sammanvävda linjerna var långt innan vi ens kunde drömma om dagens täta samarbete över gränserna.

Linjebyggarna och det levande arvet

Det är dock via några av hans andra döttrar som Bjarne har lyckats cementera sitt namn i den moderna kallblodshistorien:

• Stigdokka (hp, f. 1932), u. Petra – Rekord: 1.41,1 (1 107 kr insprunget). Hittas bland annat i stammen på dugliga Svene Gutten.
• Lomsjenta T.283 (hp, f. 1931), u. Lomsjenta III – Rekord: 1.42,5 (1 044 kr insprunget). Detta är utan tvekan den avkomma som betytt allra mest för aveln! Hon blev mor till Herding, som importerades till Sverige 1952 och fick drygt 400 avkommor (däribland Kvisslebrun, Bingelsjäntan, Mjös Herda m.fl.). Lomsjenta blev även mormor till Kora Bausson-mor till den store epokgöraren Korbest.
  Kuriosa: Det färska segrande Kriteriestoet (2025) Kleppe Nissemor (e. Norheim Svenn) är faktiskt en ättling till Herdingsonen Haring, som med endast 3 avkommor lyckades hålla liv i linjen till dagens hästar via dottern Adila!
• Dalydia (hp, f. 1926), u. Lomsjenta – Rekord: 1.43,2 (1 101 kr insprunget). Blev mor till bland annat Ajakken, som i sin tur blev morfar till välbekanta namn som Salovar, Saloning och Salova.
• Bjarnelin (hp, f. 1932), u. Sogna – Rekord: 1.47,9 (323 kr insprunget). Mamma till avelshingsten Løvegutt (f. 1940).

Inavelsexperimentet Løvedokka

Som ett bevis på hur mycket man uppskattade Bjarnes gener kan vi titta på stoet Løvedokka (f. 1949, rekord 1.47,1, intjänat 2 380 NOK). Hon hade nämligen Bjarne i båda led – både som farmors far och som morfar! Hennes mor var det ostartade stoet Rørik-Bruna (hp, f. 1933, u. Blesa). Løvedokka blev mor till bl.a. Løvebaus, Løvevinn (far till Åbyvinna) och Løveblessa.

Bjarne T.58 var kanske inte den enklaste att tas med, men hans enorma distansstyrka och fantastiska arv går inte att blunda för!