Aasa D.13000

Aasa från Jærens

På Jæren i Rogaland frodaes det av ett djupt rotat hästintresse, oavsett om hästarna var bläsiga, bruna eller svarta. Denna passion var unik, då regionen samtidigt var ett av landets mest maskindrivna jordbruksområden. Att prata häst var att bli välkomnad överallt. En bussresa från Sandnes över Høyland, Bryne och Orre avslöjade runda och trevliga hästar på varje gård. Trots jordbrukets mekanisering utmerkte sig Rogaland med att ha fler hästar på gårdarna än nästan något annat fylke i Norge. Både Fjerding (dölehästar), ”tungdøls” och travare trivdes sida vid sida. Mitt i detta hästparadis, på gården Aase i Orre i Klepp, bodde travkännaren Enok Aase som blev centralfiguren i skapandet av en av regionens mest framgångsrika travsläkter, känd som ”Aasa-hästarna”.

---

Rötterna i Gudbrandsdalen

Berättelsen om Aasa-hästarna var en historia om lång linjeavel. Stammen fick sin början i Gudbrandsdalen med ett brunt sto från Manstad i Østre Gausdal. Detta skedde i en tid som låg flera generationer bakom stostammen. Linjen leder via stoet Olga D. 934 till Signe D. 1944 och sedan till Bess (e. Normand D. 637). Bess fick rekommendation på Lillehammer som treåring och köptes till Jæren av Jæren Dölehestlag. Bess kom till Karl O. Wiig i Orre, granne med Enok Aase. År 1912 köpte Enok fölet Bella (efter Trygg D. 751) från Bess. Bella fick i sin tur dottern Lyda, som Enok sålde till P. P. Skadberg i Håland. Det var Lyda, efter hingsten Fjeld D. 805, som år 1928 födde stoet som skulle bli den stora stammodern: Aasa.

Aasa köptes av Enok Aase som tvååring. Hon var efter travaren Blåskjegg, i sin tur son till det lilla ”fantomhästen” Blågutt T. 54, känd för att ha varit ”stor i sin litenhet” – en muskulös och bredpannad häst. Aasa själv var i sin ungdom uppsyn och spisk, men tack vare döleblodet från moderns släkt blev hennes avkommor inte små. Hon vann en fin pokal på Forus som treåring 1931.

---

Avelssuccén och Arvet från Aasas Tio Föl

Aasa fick totalt tio avkommor. Tragiskt nog dog två som föl, och en togs av tyskarna under kriget. Enok Aase och hans familj – sönerna Jostein och Enok Jr., samt svärsonen Martin Hove – använde stortravarna Donnaknekten (kallad Knikten) och Jarl Jakson (kallad Jarlen), som Enok själv firat många triumfer med, i avelsarbetet. Aasas direkta avkommor sprang in cirka 42 000 kr, men deras barn cementerade stammens position genom att fortsätta leverera toppresultat:

• Aasegubba (e. Gubbekongen) var den snabbaste av Aasas direkta avkommor med rekordtiden 1.40,5. Hon satte Vestlandsrekord som treåring med 1.50,3 och blev nummer sex i hela landet i sin årsklass. Aasegubba tjänade 20 000 kr, trots Vestlandsbanornas små prispengar. Hennes dotter Olly (e. Herding) förde arvet vidare genom att trava 1.49,5 som treåring 1954 och blev snabbast i klassen på Forus det året.
• Aagunn (e. Salomon T. 61) var en stor, kraftig märr. Hennes karriär, med rekord 1.47,1, hämmades av krigsåren, vilket gjorde att hon tidigt sattes i aveln där hon fick nio föl. Med Jarl Jakson fick hon sonen Aabu, som satte Vestlandsrekord för fyraåringar 1948 med 1.42,2 och vann Rogalandspokalen. En annan son, Donn Aas, travade 1.41,2.
• Bausa Aasa (e. Bausen T. 104) var känd för sin fart, sitt mod och sin storlek. Hon fick rekordtiden 1.41,9 och tjänade 11 000 kr. Som dotter till avelssuccén Bausen bar hon vidare det bästa travarblodet på Jæren. Bausa Aasa fick stor betydelse i aveln. Med Martin Hoves egen hingst Herding fick hon helsyskonen Herding Bausa och Haring, och Martin vann Oppdretningsløpet med båda. Ett annat framgångsrikt föl var Ulvi (e. Marmon), som vann många lopp på Forus och såldes österut som avelssto – många av dagens elittravare har Ulvi i sin stamtavla.
• Övriga avkommor inkluderade Atlas Aasa (rekord 2.06,4) och Aage Jarl (rekord 1.45,8). Från Atlas Aasa-släkten kom den snabbaste i hela stammen, Drivblesa (u. Atlas Aasa). Hon tjänade runt 80 000 kr och travade på snabba 1.31,8 på Bjerke.

Dessa avkommor och deras barn tjänade tillsammans in nästan 160 000 kr, och stammens framgångar resulterade i flera pokaler för banrekord och vinster i prestigefyllda lopp som Rogalands Oppdretningsløp (4 gånger) och Rogalandspokalen.

---

Ett Tråkigt Slut, Men Ett Levande Arv

Aasas dagar räknades till 19 år. Hon fick ett tråkigt slut när hon i sina gamla dagar, hos Martin Hove på Grude, skadade ett bakben i hagen. Men trots stammammans bortgång levde minnet av henne och hennes dynasti kvar på Jæren.

Enok Aase älskade sina hästar, och hans uttalade glädje över framgångarna som delades av familjen, även om Martin och de yngre ofta hade sina egna åsikter om Aasa-hästarnas egenskaper. Hennes stostam fortsatte att skjuta nya skott, vilket bevisade familjen Aases stora framgång som hästfolk och bidrog till att säkra Jærens plats på travkartan.